Skafferiet har fått en renässans. Klädkammaren har återuppstått, även om den har ett tjusigare namn nu för tiden – walk in closet. Källaren är en bubblare, gärna i form av maffiga tegelvalv för fina vinsamlingen. Eller lyxigt hemmaspa.

Men när kommer turen till serveringsgången? Denna förträffliga förstuga till matsal och vardagsrum, fylld av porslin och bestick, servetter, ljusstakar, brickor, underlägg, faster Agdas hemska kristallvas och allt annat som ett hushåll samlar på sig.

Den rök ungefär samtidigt som pigkammaren, tavlan för rumsbetjäning och köksdörren, dit bud, hembiträden och traktens snorungar hänvisades. En rest av det gamla ståndssamhället, saknad av få. Men var det verkligen nödvändigt att samtidigt visa serveringsgången på porten?

Nu stuvar man in allt som inte ryms i trånga köksskåp i otympliga vitriner och skänkar, belamrar förråd och hyllor, knökar lådor fulla med hemmets nödtorft. Hur kul är det? Och var tusan ligger gummisnoddar och märklappar för syltburkar, var hamnade största soppsleven när man som bäst behöver den? Och framför allt – vem röjde undan faster Agdas kristallvas, nu när den åter blivit trendig?

Nej, upp till kamp för serveringsgången! Och varför inte återuppliva rumsbetjäningstavlan när vi ändå är i farten?

Tänk att få göra en liten beställning framåt kvällskröken:

– Kan du servera macchiaton i biblioteket vid tjugoblecket – gärna med en liten biskvi till?