Mitt i Stockholms city, ett stenkast från Drottninggatan och kommersen, lever Andreas Farkas storstadsliv i en typisk jugendlägenhet på fyrtiosju kvadratmeter. Här har han bott sedan 2007. Då, när Andreas flyttade in, var bostaden inte i toppskick. Både badrum och kök saknades, men Andreas kom snabbt på en radda tänkbara lösningar för att få lägenheten som han ville.
I dag har han badrum i anslutning till hallen, och köket längs hela den fyra meter långa väggen har Andreas planerat själv. Då tyckte han att vitrinskåpen var passande. I dag tycker han att de gjort sitt. I synnerhet sedan Andreas byggt ett en väggfast bokhylla, där modernt och gammalt porslin står sida vid sida. Systemet ser ut som ett stort pussel eller meccano, vilket man vill. Här samsas också fotografier och kartonger med torrvaror – såvida de har grafiskt tilltalande etiketter.
_ Jag tycker att det blev bra. Linjerna och måtten på hyllorna stämmer. Den grå nyansen fungerar som jag tänkt, och jag lyckas hålla mina samlande och ärvda prylar sida vid sida i schack. Hyllsystemet blev, kort sagt, helt okej, säger Andreas Farkas.
För att få till en New York-stil gick Andreas loss på det klassiska och målade lägenhetens väggar i tre gråa nyanser.
– Det ger en känsla av ett … teatraliskt hem. Hade jag valt off white eller gråvita väggar hade det gett ett mindre dramatiskt intryck, och den vackra stuckaturen hade inte kommit till sin rätt. Planerna att måla hallväggarna flouroscerande gula tonade jag ner, sedan lade jag idén på hyllan. Den gula färgen hade blivit i mesta laget.
Andreas slår upp de maffiga fönstren, och gläds åt att bostaden, fem trappor upp, inte har någon insyn.
– Lata sommardagar fungerar de djupa, gråmelerade marmornischerna i det kombinerade köket och vardagsrummet, perfekt som sittplats.
Jag ser mig omkring och frågar vad han har för stil.
– Jag har med mig en del saker och möbler från föräldrahemmet, blandat med nyinköpt. En stil är något man skapar efter hand. Hemmet förändras i takt med livet.
Soffan i hörnet är antracitgrå.
– Jag bestämde mig för att flytta ut matbordsgruppen och skapa en bekväm hörna. Det blev en gediget tilltagen myshörna som flyter in i atmosfären, något som påminner om ett sobert vardagsrum eller en lounge. Dova accenter, kuddar i mörkt turkos, guldbrunt och aubergine, ger ett varmt, nästan marockanskt intryck.
Den öppna spisen i sovrummet är en uppskattad kvarleva från året då huset byggdes, liksom de klassicistiska, romerska pelarna och de djupa väggnischerna är uppskattade kvarlevor från året då huset byggdes, 1913. Sängen tar upp det mesta av rummet, ändå känns det luftigt och rymligt.
– Sängen är min bästa investering. Den är härligt generös, och man kan sova på tvären, om man skulle komma på den tanken.
Vettiga förvaringsmöjligheter är egentligen det enda Andreas saknade, och fortfarande saknar. Han äger en drös skjortor, men bara en garderob, så visst finns det ytterligare projekt att ta tag i.
– Ingenting i lägenheten är av någon slump. Att leva i någon annans fotspår med en medaljongbeige tapet och en opersonlig färgskala hade jag aldrig stått ut med.