Sensommaren är högsäsong för den färgsprakande dahlian. Den har varit lite omodern men är nu på frammarsch.
Elisabeth Svalin Gunnarsson har alltid älskat dahlior. I hennes trädgård i Vaxholm finns ett 40-tal sorter.
– Den är så tacksam att odla. Den blommar långt in på hösten när annat blommat ut ända tills frosten kommer. Under sköna höstveckor kan man njuta av den både i trädgården och i stora fång inomhus.
Kärleken till dahlian grundades i barndomen när hennes farfar, som var trädgårdmästare, visade och berättade om de otaliga sorterna. När Elisabeth och maken Claes Göran för sex år sedan flyttade in i gavelradhuset i Vaxholm fick hon chansen att realisera sin dahliadröm. Trädgården var då mest en leråker för fotbollsspel. Under åren har en lummig oas med uteplatser, stensatta gångar, växthus och rabatter växt fram.
Sommaren har varit tuff mot dahliorna. Först hetta och torka, sedan slagregn. Men nu blommar de i all sin prakt. Och de kan se ut nästan hur som helst. Från små enkelblommande till pråliga jättar, från små bollar till spretiga kaktusblommande. De finns i alla former och färger, utom blått.
Både bin och fjärilar söker sig gärna till dahliorna men de älskas också av sniglar och snäckor.
– Jättestora vinbergssnäckor tar sig uppför stjälken och gnager av toppen.
Sin fascination för dahlian har Elisabeth utvecklat i en bok som börjar med blommans ursprung hos aztekerna på Mexikos högplatå, hur den upptäcktes av de spanska erövrarna på 1500-talet och blev mycket populär i europeiska trädgårdar, framför allt engelska under 1800-talet. I Sverige var dahlian under förra seklet vanlig i de flesta trädgårdar. Men intresset dalade både på grund av nya trädgårdstrender och svårigheten att i moderna bostäder förvara knölarna under vintern.
– De får inte ligga för varmt men får inte heller frysa, säger Elisabeth. Dahlior är i dag så pass billiga att man kan köpa nya varje år.
– Nu märks att intresset för dahlian ökar, bland annat när jag leder vandringar i dahliakvarteren i parker och trädgårdar.