Arkitekturen på det rosa stenhuset ger en antydan om att det är byggt i slutet av 1920-talet. I den undanskymda, men lummiga delen av Kungsholmen samsas i dag några småbutiker med Sandra Praun och Nino Stroheckers bokal.
I husets ungdom låg här en charkuteributik som lär ha haft stans bästa korv. Lokalen totalrenoverades på 1970-talet till kontor med nedsänkt tak och kokosmatta. Lokalen bommade igen och stod övergiven i två år.
Så kan det gå.
En vårdag i april 2004 är Sandra och Nino ute och promenerar. De får syn på skylten ”Uthyres, eventuellt till salu”.
Sandra är grafisk formgivare. Nino är konstnär. Båda är vana att kläcka snabba idéer och att omsätta dem i praktiken.
De går in i lokalen och konstaterar att det ser HEMSKT ut, men att de 134 kvadratmetrarna har en klar potential.
— Vi kände direkt att vi var något intressant på spåret. Vi gick igenom hur det skulle vara att arbeta och bo på samma ställe, konstaterade att det var ett attraktivt område, och att det var rätt tillfälle att slå till, säger Nino.
När en byggnadsfirma presenterade ett saftigt kostnadsförslag på renovering beslöt paret att ta saken i egna händer.
– Vi har gjort allt utom att befatta oss med elkablar och badrummet, säger Nino.
Hela lokalen har en takhöjd på 4,35 meter. Det främre rummet med den gemensamma studion inkluderar 72 kvadratmeter. Höga, välvda fönster vetter mot gatan och en lugn park. Golvet har originalklinker från 1927, och en originaldörr i patinerad koppar. Inredningen är sober: mycket svart, vitt, två arbetsbord, ett konferensbord, skrivare, hurtsar, och en gedigen samling böcker.
– Tanken var att det skulle vara lättstädat och att det inte ska ta en massa tid att flytta möblerna när vi förbereder för utställningar och andra evenemang, säger Sandra.
På andra sidan studions långvägg ligger bodelen. Kök och vardagsrum har öppen planlösning. Ändå känns det som två rum när man sitter vid matbordet, som om man vill sitta bekvämt rymmer tio personer. När Nino åkte till det stora möbelvaruhuset för att köpa köksinredning, var han inne på att allt skulle vara vitt, men fick syn på ett svart kök och ändrade spår. En köksö var ett självklart val.
– Det är ingen hit att stå och titta rakt in i en vägg. Det är ofta i köksdelen de flesta hänger. Därför var det viktigt att det skulle kännas luftigt, säger Nino.
I bodelen dominerar svart med inslag av vitt och grått. Det varmgrå golvet av industribetong har gjutits på plats, och sedan lackats.
– Vi gillar enkla, råa material, som är funktionella och prisvärda, säger Sandra.
Soffhörnan går också i svart och vitt, ”jag skulle inte kunna tänka mig en gul soffa”, säger Nino, och säger i samma andetag att de inte har förkärlek till något specifikt inredningsdecennium. Tillsammans med Sandras pappa som är arkitekt har Nino byggt ett loft av en vanlig byggnadsställning. På loftet ryms Sandra och Ninos sovrum och ett gästrum.
Hur är det att bo på jobbet?
– Man måste ta pauser, annars riskerar man att fastna i något projekt. De föresatser vi planerade fungerar bra. Det här är det bästa vi har gjort, säger Sandra.
I fönstret står en skål av en god vän från Serbien, Ljudmila Stratimirovic, intill en godförpackning från Bulgarien.