I ståuppkomikern och konstnären Peter Wahlbecks vardagsrum ryms så gott som hela livet. Det är ett rum – eller faktiskt ett helt våningsplan – av sociala och konstnärliga experiment.
– På tjugo år hinner det hända mycket i en människas liv, konstaterar Peter Wahlbeck på sin utpräglade Halmstadsdialekt och sveper med blicken över ett sammelsurium av Karin Mamma Andersson-gardiner, loppisfynd, leksaker, klädstreck, tavlor och en läppstiftsröd hörnsoffa.
Sedan han flyttade in i villan på den halländska kustvischan har han omvandlat hela det nedre våningsplanet till ett kombinerat vardagsrum och kök. Tagit ned tre väggar för att få det luftigt och för att till fullo kunna njuta när solen flödar in genom fönstren. Kanske också för att göra vardagstillvaron lite mer praktisk. Han är dock lite osäker på om det där sistnämnda verkligen har uppfyllts. Köksön har han definitivt tröttnat på, den har blivit en dumpningsplats för allsköns ting och inte alls skapat den gemytliga matlagningsplats som han och sambon först hade tänkt sig.
– Allt har flutit ut och blivit en enda röra. Det praktiska har på sätt och vis blivit opraktiskt. Det där med öppna planlösningar kanske egentligen bara är romantiskt dravel.
Till en början var Peter Wahlbecks vardagsrum en sorts ateljé där han bland annat brukade stå framför en helkroppsspegel och öva in rollfigurer inför sina uppträdanden. Numera samsas han, sambon och de tre små sönerna om utrymmet. Det har blivit ett rum för syskonbråk, barnalek och tänjande av gränser. Ett socialt experiment som Wahlbeck kallar det.
Just den här dagen står delar av herrmiddagen från kvällen före fortfarande kvar på matsalsbordet och Peter Wahlbeck far runt som ett skott mellan diskho, finskåp och hyllor. Dels ska det plockas undan, dels ska samlingarna med smörkoppar av fina porslinsmärken och spillran av den gamla Lisa Larsson-figursamlingen demonstreras.
– Jag har alltid varit intresserad av design, det är kul med prylar och saker. Hur det hänger ihop med mitt intresse för andlighet? Bra fråga. Prylar handlar om mänsklighet. Bakom varje konstverk och design finns en tanke, och på något sätt är det just det som gestaltar andlighet för mig. Att en tanke kan leda till ett speciellt händelseförlopp – från idé till fysisk produkt.
Det är också prylar som inspirerat Peter Wahlbeck i hans konstnärskap. Många av hans figurer har fötts när han rest runt till loppmarknaderna i södra Sverige.
– Till exempel de makalösa 70-talsklänningarna man ibland hittar på marknaderna. Ur dem föddes Disco duck. Saker som har en historia kan man enkelt förvandla till figurer.
Allt i Peter Wahlbecks favorittillhåll är dock inte inhandlat på loppisar. Navet i detta prylarnas vardagsrum är kakelugnen. Ny sedan ett par år tillbaka och representant för en tid som flytt, men också för en ny era.
– Pratar man om inredning på det planet har det egentligen inte hänt särskilt mycket. För tio tusen år sedan bodde människan i en grotta och i den fanns det en värmekälla. Det är ungefär samma strävan som vi har nu. Ugnen ger en oerhört stor mysfaktor. På 50-talet fanns det kakelugnar i vartenda rum här. Sedan kom oljan och det blev rivningsraseri. Nu får vi restaurera och göra om allt från början.
Även om det finns en anledning till varför Wahlbecks vardagsrum har belamrats av prylar har han en ambition om att rensa upp och gå tillbaka till ursprunget – göra det till ett rum för konstnärligt skapande.
Just nu renoverar han ett hus inne i samhället där pojkarna och sambon (blivande särbon) ska bo.
– Vi ska inte dela på oss, men vi känner att barnen kivas för mycket. Nu ska de kunna komma hit till Fastarp en och en och vara för sig själv och ta det lugnt. Samtidigt ger det mig möjlighet att börja använda vardagsrummet till att skapa igen. Om ett år ska det vara så rent att jag kan spela innebandy här inne. Då har jag återerövrat mitt rum.