Redan i hallen inser man: här bor stans mönstermänniska.

Lägenhetens åttio kvadratmeter kändes bra när Sania Hedengren klev över tröskeln för tjugo år sedan, även om den hade en och annan skavank. Men det såg hon närmast som en utmaning. Huset i Vasastan i Stockholm är byggt 1886, så det är inte särskilt förvånande att det fått sig en och annan törn.

Prio ett var att göra om köket.

– Köksskåpen måste bort. De var uttjänta, ett hopplöst hopkok av olika stilar, säger Sania Hedengren.

Nu ger köket ett hemtrevligt intryck med enkla, vita luckor och färgaccenter i gult och grönt. Diskbänken har bytt plats med arbetsbänken så att Sania står och småstökar med utsikt mot den gemytliga bakgården.

För att bryta mot den vita basen tapetserades ytan ovanför arbetsbänken med en blommig 60-talstapet i gult och grönt. En måttbeställd glasskiva skyddar tapeten mot fett och fukt. Den deppiga plastmattan försvann. Nu är golvet skinande vitt och i dag är det ett trivsamt retrokök.

Sania improviserar gärna, även om hon är mån om en viss stil.

– Det får inte bli hysteriskt bara för att man går i gång på blommiga 60- och 70-talstapeter.

Sovrummet fungerar även som Sanias arbetsrum, ”här har du mitt lilla kontor”. Det vita golvet går igen, men här i form av en heltäckningsmatta.

–  Jag jobbar ofta hemifrån, väl medveten om att man inte bör göra det i sovrummet, men här är vilsamt att sitta och lätt att komma i gång. En bra arbetsmiljö, kort sagt.

När man passerar den lilla hallen är det oundvikligt att kasta en blick på den glada, välvda väggen som förunnats en överbliven tapetvåd. I stället för att gömma det lilla elementet har Sania målat det härligt orange. Idén medförde ingen större ansträngning. Värre var det att ge sig på att måla alla snickerier, för att inte tala om dubbeldörren i vardagsrummet.

– Även om det är kul med mycket färg och nya former är det viktigt att bevara det gamla. Än i dag grämer jag mig över att vi bytte ut kall- och varmvattenkranarna i badrummet. Men det fanns en anledning: de var otroligt opraktiska.

Tricksar man med uppslag hittar man ofta lösningar, som att låta Sanias udda samling av blommiga kaffekoppar från 70-talet få en egen hylla.

– Jag gillar verkligen min kaffekoppssamling och är ständigt på jakt efter nya. Fast ibland är det svårt att begränsa sig när det finns ett överflöd av gårdsloppisar. Men visst är det kul att duka med udda koppar och glas. Ett mischmasch av stolar kring matbordet kan också vara en kul idé.

Kakelugnen tar visserligen plats men är ett av lägenhetens trevligaste inslag. Hellre få än många saker, i synnerhet i fönsternischerna. Det ger ett vilsamt intryck, och ljuset får en chans att ta sig in.

Något jag aldrig skulle göra om?

– Måla köksskåpen i en aprikos kulör. Jag gjorde det i början av 80-talet och tyckte att det var dösnyggt då!