Trendspanaren Stefan Nilsson tycker att badrummet ska vara lika inspirerande som något annat rum.
Tuber och krämer i parti och minut.
I ett typiskt 80-talsbadkar ligger Stefan Nilsson och läser internationella inredningsmagasin för att ha koll på vad som gäller.
Badrummet är som ett mindre finrum på sex kvadratmeter, fast avsett för avkoppling och kroppsvård. Där ligger Stefan i allsköns ro, och det kan bli en timme eller mer, allt beror på.
– Det finns på tok för många trista, vita badrum. In med färg, otippade prydnadssaker, snygga frottéhanddukar och exklusiva tvålar. Då först börjar det hända något cosy, även om man inte kan addera upp över öronen, det säger sig självt.
Vitvarorna är som de är: tråkvita. Även om Stefan springer stan runt för att lysa upp tillvaron med att nosa upp kakelplattor och kranar som lyser, eller varför inte ett helt badkar. Stefan har den dyra mosaiken i köket, i badrummet signalerar golvet rött.
Toastolen är som de flesta dussinvaror, och han avskyr den.
– Herregud, säger jag, det måste finnas någon i borstat stål. Bidén försvann i alla fall från Design-Sverige, och tack och lov för det, den var aldrig min grej, men man kan aldrig vara säker, den kan stolpa in igen.
Prydnadssaker gör sig lika bra i badrummet som i något annat av rummen, bara man inte överdekorerar. Porslinsblomman som slingrar ner från tvättmaskinen är helt okej. Lagom häng.
Bland alla småhål i Basaren i Istanbul hittade Stefan en turk som tillverkar otroligt sköna handdukar. Han säljer egentligen direkt till Frankrikes dyra butiker, men satt på ett litet lager. Snygga och prisvärda.
När Stefan lägger pengar på tvålar är det på dem i lyxklass.
– Man måste anstränga sig lite. Det är som att lägga tid och pengar på kläder. Att vårda sitt yttre är lika viktigt för män som för kvinnor.