Bostad

Det rödbruna trädet har fått en ny chans

Överlevare. På 1950-talet var de supertrendiga. På 1970-talet blev de helt ute, i princip tabu. Drygt trettio år senare fick vintagemöbler i teak ett högt retrovärde. Och det håller i sig.

Det är inte bara designklassiker av Bruno Mathsson, Arne Jacobsen, Hans J Wegner, Alvar Aalto och Finn Juhl som betingar höga priser på auktionssajter och mässor, det mesta i teak ökar fortfarande i värde.

– Möblerna kan återanvändas gång på gång, man kan köpa en teakmöbel, använda den i fem år och sälja den vidare till ett högre pris, säger Niklas Hallberg, grundare av Retromässan som hålls en till två gånger om året.

Han ser ett oförändrat starkt intresse för 50- och 60-talsinredning och tror att det beror på att många är trötta på ljust och fräscht. Nu vill vi ha det lite mer ombonat.

– Ett sideboard i teak passar i alla sorters hem. Föremål i naturträ känns bättre att omge sig med än spånskiva med vit plastfolie på. Det finns en ökad medvetenhet över lag, vi tänker på vad vi äter, vart vi reser och hur vi gör det. Och vi vill att saker ska hålla. Ett femtio år gammalt teakbord kan vara helt stabilt, trots att det har smalare ben och är nättare än det två år gamla Ikeabordet, som redan är vingligt, säger Niklas Hallberg.

På 1950-talet såg framtiden ljus ut. Allt kunde bara bli bättre. And­ra världskriget var slut, Europa låg i ruiner, men Skandinavien var intakt. Vår industri kunde äntligen ställa om till civil produktion, efter att ha varit tvungen att leverera till försvaret.

Samtidigt gick folkhemmet in i en ny fas, allt fler svenskar flyttade från trångbott till större – och de fick ett vardagsrum att möblera.

Den skandinaviska möbelindustrin gick på högvarv. Men varför tillverkade de plötsligt möbler i ädelträ? Kanske för att världen åter låg öppen efter att ha varit stängd under kriget. Vi kunde inte bara äta apelsiner igen, vi kunde även importera virke från tropiska länder långt bortifrån.

Eller så är allt egentligen danskarnas fel. Enligt en historia som återberättats under många år tog teakimporten fart i samband med Koreakriget 1956. Den amerikanska militären plöjde ned tusentals teakträd för att komma fram med sina tanks och pansarvagnar. Sedan låg träden bara där i högar, värdelösa att elda med eftersom träet är så hårt, tills en dansk fick nys om det, köpte upp rubbet för en billig penning, lastade in det i en containerbåt och fraktade hem det till Danmark.

– Va? Det där har jag aldrig hört ett ord om, det tror jag är en skröna, säger Keld Korsager, vd för Föreningen dansk möbelindustri.

– Jag tror snarare att det handlade om att det var ädelträ och att det doftade lyx. John F Kennedy gjorde den danska möbelindustrin berömd i USA eftersom han hade en danskdesignad stol under sin valkampanj 1960, säger Keld Korsager.

Framtidstron i USA, en modern, stilig och designintresserad presidentkandidat med en vacker hust­ru från fin familj, som blev stilikon med sitt ”Jackie-mode” – klart att det blev trendsättande. Danska designmöbler sålde som smör i Amerika.

– Danskarna har alltid efterfrågat hårda träslag i sina möbler, som bok, ek, ask, teak, mahogny och palisander. Den mjukare furun har aldrig gått hem i Danmark, säger Keld Korsager.

Hårdheten i teakträet innebar att man kunde göra små, nätta möbler som det var enkelt att möblera med. Hårdheten är också en orsak till att möblerna har hållit så bra. Men lika viktigt är den höga kvaliteten på hantverket.

– Arbetskraften var billig, jag minns att det stod farbröder på rad och spikade med exakt 17 mm mellanrum. Det var bra tappat och fogat, det var handsytt rakt igenom och det var slitstark bomullsväv runt stoppningen, berättar tapetserarmästare Dan Lago Wernstedt på Södermalm i Stockholm som har nästan fyrtio års erfarenhet.

– Tar man av klädseln efter femtio års slitage så är möblerna fantastiska under. Det är en fröjd för ögat. Fram till 1970 var nästan alla möbler som tillverkades av god kvalitet. Det tillverkas visserligen lite kvalitetsmöbler i dag också, men det är tyvärr alldeles för vanligt att man tar genvägar nu för tiden, säger han.

Under 1970-talet blev teak helt ute i inredningen. Den unga generation som flyttade hemifrån då var övermätt på teakmöbler i föräldrahemmen, och många var de stringhyllor, skåp, hyllor, bord och stolar som målades över med lackfärg i klara färger. Att det blev känt att teakträden skövlats i regnskogar ökade knappast populariteten. Teak och mahogny blev tabu.

Men så hände något för några år sedan. Second hand, vintage och ret­ro blev helt rätt bland välavlönade hipsters och miljömedvetna unga.

Maria Fuentes är ekonomie doktor i konsumentbeteende vid Göteborgs universitet. Förra hösten disputerade hon med avhandlingen ”Att göra hem”, där hon följt ett antal unga människor under tio års tid, under de år de inrett sitt hem.

– Alla är ute efter den personliga kombinationen. Men det där personliga tenderar att bli likadant för alla, för det finns en väldigt stark diskurs om vad som är rätt och hur man ska göra, säger Maria ­Fuentes.

Det finns ett begrepp inom konsumtionsforskning som heter Craft consumtion, som innebär att konsumtionen i sig blir ett hantverk, där man tillför en viss kompetens för att uttrycka en viss stil och känsla. Man lär sig allt som går om formgivare, möbelstilar och material. Då blir konsumtionen mer meningsfull, man har ett mål med vad man vill skapa.

– Alla jag har intervjuat ser second hand som något positivt – det är kul, det är något man kan berätta om, det är något man gör tillsammans med sina vänner och det är miljövänligt. Många vill ha specifika 50-talshem, lite ”Mad Men”. Vissa har till och med renoverat tillbaka sina lägenheter till 50-talsstandard, säger Maria Fuentes.

Är det här ett svenskt fenomen? Fransmannen Fred Jolly bor i Paris, där han sedan några år driver second hand-sajten tack-market.com. Där säljer han skandinaviska teakmöbler till hugade fransmän, men även till holländare och tyskar. Möblerna köper han i Sverige, där han ofta är på besök tillsammans med sin svenska flickvän.

– Det finns ett stort intresse för skandinavisk design i Frankrike, och det ser inte ut att minska. Jag har själv alltid varit intresserad av 50-talsdesign, inte minst det som är tillverkat i trä, och där var skandinaverna väldigt framträdande.

Hur ser din typiska kund ut?

– Det spretar mellan 30-plussare som arbetar inom design eller medier, märkesföretag som behöver möbler till sina showrooms och äldre damer, säger Fred Jolly.

Danskarna då, som är en stor orsak till detta överflöd av teakmöbler, vurmar de för sina egna skatter?

– Visst har vi en retrotrend här också, men det som är hett hos oss är danska designklassiker. Danskarna tröttnade på teak, köper de det i dag så målar de över det. Man kan köpa teakmöbler för nästan ­ingenting på loppisar över hela Danmark, säger Keld Korshager, vd för Föreningen dansk möbelin­dustri.

 

Att tänka på när du handlar begagnade teakmöbler. Tapetserarmästare Dan Lago Wernstedt ger DN Bostads läsare sina bästa tips.

Stoppningen. Stolsdynor från 1950-talet stoppades med skumgummi, som femtio år senare har gjort sitt. Det är helt okej, stolen kan vara perfekt men stoppningen behöver bytas ut. En stol som fått ny stoppning är värd mer.

Skruvarna. Är stolen skruvad, så kolla att det är originalskruvar överallt. Om en eller två skruvar är utbytta så drar det ned priset.

Benen. Är stolen stadig? Vänd den på sidan och ta tag i benen två och två och känn efter att inget ben sitter löst.

Undersidan. Vänd alltid upp och ned på möbeln före köp och kolla att den är hel under och inte amatörmässigt lagad. Titta efter eventuella stämplar och fabrikantetiketter. Titta och känn efter att sadeljorden är intakt, trasig sadeljord måste lagas.