Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bostad

Dödskallar och gamla spetsar

Designern Rachel van Asch väljer hellre lekfullt än stilrent och livar gärna upp gamla ting.

Radhusområdet där Rachel van Asch bor skulle med lite välvilja kunna vara engelskt, med en gräsplätt framtill, en lite större trädgård på baksidan och trevligt samspråk och frekvent samvaro grannar emellan. Men även om Rachel har en del av sina rötter i drottning­dömet i väster, så lyser det typiska nationaldraget – en överdådigt prunkande trädgård – med sin frånvaro.

Anledningen stavas Boycie, en valpig blandrasvalp vars högsta nöje är att gräva, gräva, gräva.

– Fast jag längtar inte efter en trädgård, jag har en fantastisk trädgård en bit bort, skogen. Där är jag ute och går minst en timme om ­dagen med Boycie. Trädgård är för den som har tid och det har inte jag just nu, säger Rachel van Asch.

– Den enda anledningen till att jag försöker göra åtminstone lite fint där ute, är att jag är estetfascist. Jag står inte ut med att det är fult.

I stället lägger hon sitt krut inomhus. På övervåningen har hon sin ateljé, och vinden är proppfull av kartonger med hennes egendesignade kuddfodral, som hon gör på sin dator utifrån egna fotografier av saker och människor och tyger, med inslag av gamla bilder och vykort. Och en hel del dödskallar.

– Många har frågat mig om jag är besatt av döden, men absolut inte, jag är besatt av livet. Jag är inte ­religiös, man får bara ett liv och det måste man leva så gott man kan. Döskallarna påminner mig om att leva livet nu, säger Rachel.

Hon har inrett sitt hem i förhållandevis dova färger, en hel del svart, ränder, en vild blandning av älsklingssaker, gamla ommålade möbler, mörka textilier. Det finns inget vitt så långt ögat når. Till och med barnens målningar på köksväggen har svart bakgrund.

– Jag tycker inte om färgen vit. Det finns ingen mystik i vitt, det finns ingenting där, det är som ett blankt lakan. Och det intresserar mig inte. Jag vill ha olika harmonier, olika toner och smaker.

– Jag vill att inredningen ska vända upp och ner på mina sinnen. Den ska inte vara en bakgrund till mitt liv utan mer som en ständig ­interaktion. Varje dag känns det som att jag får näring i min egen omgivning.

Hon tycker om oväntade kombinationer, samspelet mellan vintage och grafiskt. Mycket av hennes inspiration är hämtad från den victorianska eran, men här finns också barock, art nouveau, 20-tal, Bauhaus och modernism, leopardmönstrat och burlesque.

På köksbordet med svartmålade gamla stolar omkring, klädda med olika tyger, ligger en duk i oblekt linne, med påsydda knypplade spetsar och virkade små dukar.

– Det där är en av mina specialiteter, att försöka få gamla saker att leva upp igen. Jag brukar kalla det ”upcycling”, återvinning med inslag av nya delar, inte bara gamla.

Hemma hos: Rachael van Asch

Gör: designer,  formgav tidigare kläder i eget företag i England. I dag gör hon framför allt kuddfodral med digitala bilder, vanasch.se
Familj: Make och två döttrar, sex och åtta år gamla samt hunden Boycie.
Bor: I radhus i Rotebro på cirka 110 kvadrat.