Lägenhetens 105 kvadratmeter kändes bra när Maria och Thomas klev över tröskeln för tjugo år sedan. Huset på Kungsholmen är byggt 1905, så det är inte konstigt att det fått sig en och annan törn, men det är ingenting som stör.

Under de två decennier som familjen bott i lägenheten har en hel del hänt. I dag är alla tak och väggar vita, och ett schackrutigt linoleumgolv har ersatt de deppiga kork- och plastmattorna i köket och korridoren mellan sovrummen.

Köket som renoverades för några år sedan var tidigare ett slutet rum. Nu ger det ett hemtrevligt intryck med vita, släta luckor, och färgaccenter i form av Marias souvenirbrickor med olika stadsmotiv och vackra förpackningar, fyndade på gårdsloppisar. Väggen mot den stora inre hallen öppnades upp, och hallen fungerar i dag som matrum. Runt det ovala bordet står stadiga stolar i Malmstenstil som Marias föräldrar köpte på 60-talet i Östersund.

– Tänk att stolarna har använts varje dag i femtio år, och säkert håller i ytterligare femtio! En lägenhet kan aldrig förlora på personliga avtryck, säger Maria Holmer Dahlgren.

I Tildas rum hänger, förutom egna konstverk, en ålderdomlig målning med lantligt motiv. Den har Marias morfar, J B Holmström målat, efter en gammal holländsk mästare.

Vägg i vägg med Tildas rum har Moa sin walk-in-closet. Här har Maria tagit upp färgen i det chockrosa överkastet och den röda stolen och lagt in en typisk 70-talsmatta i linoleum.

– Även om det är kul med mycket färg och nya former är det viktigt att bevara gamla, äkta material och interiörer, som lister och handtag. Tycker man om att tricksa med idéer kan man alltid låta farmors pendyl sällskapa med ett konsolbord, en "Myran"-stol, en kalligrafi från Peking och Marias bokstavskonst i form av en gammal sommarpsalm.

Maria menar att det alltid går att blanda galna kuddöverdrag med otippad inredning, som den ärvda kristallkronan i vardagsrummet.

– Den är ett typiskt exempel på livskvalitet.

De två sofforna med vita överdrag var inte direkt Marias smartaste inredningsidé, men möblerna fungerar än i dag, även om de fått sig en törn av tidens tand, men inte värre än att de fortfarande används så gott som dagligen.
När man passerar den halvhöga bokhyllan i vardagsrummet är det oundvikligt att kasta en blick på Marias glassamling.

– Även om det inte är glas i överflöd, förstår du varför jag önskar mig ett vitrinskåp! Man kan inte placera inredningsdetaljer huller om buller, det måste finnas ett slags ordning i kaoset. Skrivbordet i Moas rum är ett gammalt konferensbord med glasskiva. Bordet är "pimpat", precis som kristallkronan. Det betyder att man lägger till och förbättrar något så att det blir ännu finare.

Maria tycker om att leva bland vackra saker, även om hon betonar att det inte får bli något överdåd. Fast visst kan det vara marigt att begränsa sig om man gillar gårdsloppisar, och om fantasin skenar iväg. "Det bor kanske någon liten rebell i mig, trots allt."

Familjen Dahlgrens hem är som ett stort pussel av betydelsefulla saker.

– Lägenheten är lite som minnenas kavalkad, eller hur?