Ljuset lyfter fram rader av högklackat, kopulerande antika kinesiska porslinsfigurer, en AK-47:a med Chanel-logga. Att pr-gurun Cindy Gallops lägenhet i Chelsea, i New York, är helt och hållet svartmålad är inget man tänker på. Inte heller att det saknas innerväggar till och med kring den marmorvita jacuzzin.
– Tidigare hyrde jag loftlägenheter här i New York, jag fick försöka passa in så gott jag kunde. Nu bor jag för första gången i en lägenheten där jag är mig själv, formgiven och skräddarsydd för att passa min livsstil!
Cindys accent är tydligt brittisk, ansiktet lånar däremot drag av både Kina och England. Hon ber sin assistent ta över förberedelserna av några presentationer, kontoret har hon hemma just nu. Tillsammans med arkitekten Stefan Boubli slår hon sig ned i den lent mjuka chinchillasoffan, ett av de få inredningsbidragen från hans designgrupp The Apartment. Resten av inredningen är resultatet av ett 25-årigt samlande, från tiden på reklambyråer i Singapore, London och senast för BBH här på Manhattan.
Tre hundra par högklackat. Ett kyskhetsbälte med vassa taggar som pekar både in och ut. Ett inramat idolfoto med henne själv och Tom Ford. Mängder av tätt hängd samtidskonst, bland annat signerad vännen David Piddock och favoriten Paul Richard. Antika kinesiska möbler. En förgylld motorsåg med Gucci-logga.
– Om det känns för mörkt med svarta väggar, svart golv och svart tak? Inte det minsta! Först tyckte jag Stefans idé var helt absurd, men med alla fönster och med den högglansiga färgen känns det inte alls instängt. Folk som kommer hit slås av alla färgaccenter och allt ljus, och inser inte att allt faktiskt är svart förrän jag påpekar det.
Och visst fungerar det. Inte minst tack vare att den 350 kvadratmeter stora lägenheten egentligen är ett enda stort rum, där bad och sovplats är lika öppet exponerat som allt annat. Stefan pekar på skenorna i taket, och förklarar att med dubbla gardiner går det utmärkt att skapa tillfälliga rum både visuellt och akustiskt när folk sover över. Hela lägenheten transformeras snabbt och enkelt. Tavlorna åker in i rejält tilltagna skåp, vinflaskor och annat åker ut. Cindy skrattar och säger att när hon har party skärmar hon bara av en del av lägenheten och låter flytta över alla prylar, resten blir ett enda stort dansgolv, som på hennes fyrtioårsfest.
– Jag föddes i England men bodde som liten på Borneo, sedan studerade jag i Oxford. Samlandet har jag ärvt efter mina föräldrar, men nu får jag hålla igen, jag kan inte köpa på mig mer antikviteter och konst.
Drömlägenheten fann Cindy i New Yorks äldsta YMCA (KFUM) mitt emot Chelsea Hotel, närmare bestämt i killarnas gamla omklädningsrum bredvid simbassängen. Stefan Boubli, en av de blivande grannarna, fick uppdraget att inreda. Cindy ombads leverera ett tydligt koncept; hon borde ju vara van efter alla framgångsrika reklamkampanjer för Levi’s, Johnnie Walker och Axe, hon som blivit utnämnd till Advertising Women of the Year i New York.
– Jag hade inte en aning om vad jag skulle säga. Hjälp! Vad vet jag om lägenhetskoncept? Men Stefan sade att jag hela mitt liv som hyresgäst varit tvungen att anpassa mitt liv till en lägenhets alla krav, nu hade jag chansen att göra tvärtom. Och jag började drömma om något dramatiskt, som vore jag på en nattklubb i Shanghai.
– Cindys personlighet har något mystiskt, sexigt och nattligt över sig, säger Stefan, ett liv fullt av olika erfarenheter och vanor. Så vi frågade henne: vad sägs om att bo i ett svartlackat kinesiskt smyckeskrin? Ett enda öppet rum nästan helt utan dörrar och avgränsningar, lika öppet flödande som en nattklubb, där livet självt står i fokus, inte designen. Vårt löfte var inte något svart eller klaustrofobiskt, utan en svart tavelduk på vilken Cindy kunde måla upp hela sitt liv.
I undertaket glimmar små lampor likt stjärnor. Stora djurhudar på golvet, på kantiga stolar, ett korsettliv i svart läder från Yves Saint Laurent som Cindy lär dansa runt i. Stefan medger att för många arkitekter hade modernistiskt vitt varit självklart, men det hade varit för oinspirerat. Kontrasten mellan minimalistisk funktion och estetik, och Cindys maximalistiska samlande lyfts effektivt fram i den svarta bakgrunden.
– Visst krävs att man vågar, även i loftlägenheter är det sällsynt med ett badrum utan väggar. Vi har gjort allt svart, från matta och kakel till väggfärg, förutom en bit vit lyxig marmor och vattnet som strilar fram direkt ur innertaket. Det här är en scen där du läser en bok, ser på teve, duschar inför öppen ridå, oavsett om du är ensam eller inte.
En dam i reklambranschen kan förstås kosta på sig vad som helst. Men hur dyr är vanlig svart färg? Banken värderade genast Cindys lägenhet till det dubbla mot vad hon lagt på köp och renovering för en lägenhet som är hennes egen, inte något hon ska anpassa sig till, utan en bostad att ta i besittning som livet självt.
– I de flesta nya lägenheter ska du anpassa dig till någon annans, oftast mycket dyra, idé om hur du ska leva. Det är tragiskt. En inredning ska vara lika spännande den dag man flyttar in som tio år senare.