Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bostad

En doft av gyllenlack

Fick en underbar present - tre krukor med gyllenlack av en gammal fin sort som odlades som krukväxt på de vintersvala verandornas tid.

Nu fyller den ljuvliga doften min egen pyttelilla frukostveranda så att teet och de hårda ostmackorna känns som världens lyx.

Färgen är mahognyröd och plantorna buskiga och täta, riktiga praktexemplar. Och så doften!

Så är det också en trädgårdsmästare av den gamla sorten som drivit upp dem. Henry Hansson i Nyhamnsläge på vägen mot Kullen i Skåne är över nittio.

Som fjortonåring började han 1929 sin trädgårdsutbildning hos trädgårdsmästare Andersson som hade varit anställd hos kronprinsessan Margareta på Sofiero slott. Hon hade en särskild sorts flerårig gyllenlack som heter "Toms Thumb", Toms tumme.

När Andersson slutade sin tjänst tog han sorten med sig och odlade den själv till försäljning. Där lärde sig Henry Hansson att dra upp den. Ända sedan femtiotalet sålde han den på torget i Höganäs tillsammans med femhundra and­ra olika sorters grönsaker och blommor plus ett par hundra sorters krydd- och medicinalväxter.

Nu har han lagt ner verksamheten, men fortfarande kantar en frans av gyllenlack hans rabatter.

Gyllenlack eller lackviol som den också kallas, Erysimum cheiri på latin, växer vild i Medelhavsländerna. Inne i städerna slår den sig gärna ner på murar och sprider sin doft i gränderna. Därför kallas den på engelska för "wallflower", det vill säga vägg- eller murblomma.

I forna tiders missromaner kunde man läsa om ett annat slags wallflowers. Det var flickorna som inte blev uppbjudna på balerna utan fick sitta och klä väggarna som panelhöns. Numera finns tack och lov inga sådana viktorianska wallflowers vi dansar med vem vi vill och när vi vill.

Gyllenlack har odlats åtminstone sedan medeltiden. Hos oss var den länge en populär krukväxt som blommade i mars när det ännu var för tidigt att ta ut innanfönstren och släppa in våren. Den sammetsmjuka lilla doftbomben kom som ett löfte om att vintern inte varar för evigt, att ljus och värme var på väg.

Kanske kan gyllenlack få en renässans som krukväxt. Ett problem med den är att den precis som många andra gammaldags växter måste stå på en sval men ljus plats under vintern. De nu nästan utdöda kallverandorna var helt rätt. Vår tids inglasade balkonger ger ungefär samma förutsättningar.

Toms Thumb finns inte i svenska frökataloger. Man kan köpa från England. Henry Hansson tar alltid frön av sina plantor för att säkra framtida exemplar. Gyllenlack används mest som frilandsväxt. Särskilt engelsmännen älskar sina wallflowers och det finns hur många sorter som helst.

De riktig frälsta planterar dem tillsammans med högbenta tulpaner i samma färgskala. Ibland, när en mästare varit i farten, blir resultatet fantastiskt.

I Sverige är gyllenlacken knappt härdig. Den tål inte mer än åtta frostgrader. Det är ett problem eftersom den inte blommar förrän andra året efter sådd. Den måste alltså överleva åtminstone en vinter.

Så här gör Henry Hansson:
Han odlar dem i två storlekar, en större för rabatter och urnor och en mindre som ska bli krukväxt. De förstnämnda sås i växthus i mars-april och planteras ut på friland i maj.

Krukväxtexemplaren sås i slutet av maj och planteras ut i början av juni. Båda krukas i september och får övervintra i kallt växthus eller en inglasad balkong eller på någon annan sval och ljus plats. Där får de stå kvar tills de börjar blomma. Vi vanliga hobbyodlare kan hoppas över frilandsmomentet och ha kvar plantorna i kruka hela tiden.

Lyckligtvis kan man ibland köpa färdiga plantor i handeln, dock aldrig Henry Hanssons sammetsröda sort och han odlar inte längre för försäljning. Vill man ha Toms Thumb blir det till att så själv.

Bild

Gyllenlack.