New York – finns det någon häftigare stad i världen? Lite stukad och ärrad, märkt av kriser och attentat, men med en energi som aldrig tar slut. Det är bara att blunda och spela upp några scener från ”Taxi driver”. Ångan ur gatubrunnarna, nätternas neonblänk i den våta asfalten, de ylande sirenerna, myllret ur tunnelbanan tidigt på morgonen.
Första besöket var för nästan fyrtio år sedan. Fraktbåt via Skottland, där de bunkrade whisky på container och tweedklädda herrar med keps och snugga rullade klot på vältade gräsmattor strax ovanför hamnen i Greenock.
En evighetslång transportsträcka, Atlanten, ett kort strandhugg på Nova Scotia och så äntligen – frihetsgudinnan genom morgondiset, paraden av kranar i hamnen och de gigantiska pollarna som höll fartyget på plats.
”Atlantic Conveyor” hette båten, som senare rekvirerades av Margaret Thatcher under Falklandskriget och sänktes av en argentinsk missil i maj 1982 utanför Falklandsöarna. Så kan det gå.
Sedan en veckas utforskning av New Yorks bultande hjärta, Manhattan. Gnisslande tunnelbana och graffiti, Guggenheims sugande spiral, brandtrappor som gjorda för filmiska mördarjakter och romantiska Romeo och Julia-möten.
Redan då fanns de där. Bostäder i gamla lagerlokaler med råa tegelväggar och industrikänsla. Högt i tak och frakthissen direkt till våningen. Enkla bostäder då. Lyx i dag.
Och så alla folkslag. Little Italy, Chinatown, ortodoxa judar och Harlem som man bara inte vågade röra sig i. För några år sedan återvände vi, åkte öppen turistbuss i snöglopp och satt med våra toppiga vita plastponchor över huvudet och måste ha liknat en Ku klux klan-familj på söndagsutflykt i Harlem.
Men ingen brydde sig.