Med tid, tålamod och en del tur har Ulf och Siv Jegander återskapat verandan i sitt 1800-talshus.
Att återställa en inomhusveranda från 1893, sorgligt ”moderniserad” på 50-talet, till sitt någorlunda ursprungliga skick, är inget man gör i en handvändning.
Det krävs tid, tålamod – och en hel del tur. Som den gången Ulf Jegander skulle köpa en vedkap och råkade få syn på de gamla fönstren med handblåsta glasrutor, som stod och samlade damm i en lada i Roslagen.
– Så jag kom överens med ett snickeri i Dalarna om att de skulle ta ut glasen och göra nya snickerier efter gammal modell, på sin spilltid, för att på så sätt få ner priset. Det tog ett år, konstaterar han.
Sedan dröjde det ytterligare några år innan verket var fullbordat. Det är ju inte bara fönsterpartier som kan behöva en omändring för att återskapa atmosfären från förrförra seklet. Rätt färgval till golv och tak, små men viktiga tidstrogna detaljer som fönsterhakar, matchande inredning – och inte minst återställande av de dekorationsmålningar som bevarats på några dörrar i huset.
Här har också en del arvegods fått sin rätta miljö. Pinnsoffan kommer från Ulfs far. Leksandsstolarna var en gång Sivs mormors, när hon tjänade som piga i Dalarna och som man ropade in på en auktion i Långshyttan.
– Det känns underbart att sitta här med hela himlen utanför. När barn och barnbarn kommer ut är det den självklara platsen för lunch och middag. Och på höstarna tänder vi ljus och lyssnar på radion, säger Siv.
Nykomlingen i familjen, Ronja, verkar också uppskatta verandan. Speciellt när hon får sträcka ut sig på golvet i sommarsolen vid den öppna glasdörren.