Antikexperten Peter Pluntkys och Carolina Romares hem på Södermalm är ett eldorado för alla som älskar antika leksaker, gamla reklamskyltar och cyklar från 1800-talet. Ett färgstarkt hem – inte ett museum – där allt kan användas.
När man kliver över tröskeln till familjen Romare-Pluntkys hem är det lätt att tro att man kommit in i ett museum, men rätt snart förstår man att det bara är en ytlig iakttagelse. Visserligen är deras hem fullt av antika föremål och samlingar av olika slag, men inget är till för att bara tittas på.
– Funktionen är en del av estetiken. Allt ska på något sätt kunna användas, säger Peter Pluntky, expert i SVT:s ”Antikrundan” sedan tjugotre säsonger, och aktuell med den egna boken ”Tunga varumärken”. Sambon Caroline Romare instämmer helt.
Den stora renoveringen gjordes på 80-talet då Peter öppnade upp lägenheten. Han valde att slå ut ett par väggar och ta bort några förråd utan att förlora grundtanken med lägenheten.
– Vi har även försökt att ta vara på ”hålrummen”, till exempel gamla dörrhål och byggt olika montrar i rummen, där har vi har samlat roliga prylar som vi nu slipper damma och fått lite utlopp för ”horror vacui”, tomrumsskräck, säger Caroline skämtsamt.
– Vi älskar rena golv- och bordsytor! Ett hem ska vara mänskligt, bekvämt och praktiskt. Man ska våga använda det! Göra saker och kunna breda ut sig.
Här finns inga stängda finrum, man ska både kunna arbeta, umgås, ha tokiga fester och fina middagar. Här har aldrig så kallade dyrgripar plockats undan när barnen var små, och kojor har byggts både här och där i lägenheten.
I lägenhetens mittpunkt, det enorma vardagsrummet med utsikt över Mariatorget, råder en kaxig blandning av olika stilar. Här samsas italienskt 70-tal med graffitikonst, jugend och amerikanskt 40-tal på en knallröd heltäckningsmatta. Den lysande handen i ett av rummets hörn skulle kunna platsa som ett popkonstverk, men är i själva verket skylten från Skånska Handskfabriken som låg på Biblioteksgatan långt in på 70 talet, och som räddades undan tippen för dryga hundringen av Peter.
De graffitiinspirerade fåtöljerna dekorerades av konstnären Richard Moser och var med på utställningen ”Drömrummet” på Liljevalchs förra året, där Peter var en av de inbjudna utställarna. Soffbordet, som rymmer ett barskåp designades av den italienske modefotografen Walter Rizzo på 70-talet.
Köket ligger längst in i lägenheten. Det blev större efter att man slagit ut en skafferivägg varpå man fick en utmärkt matplats för 14 personer. Här äter man under ett myller av hurtiga slogan och fin typografi. Samlingen av gamla reklamskyltar i emalj är Peters stora passion.
– För att behålla känslan av en gammal lägenhet – vår är från 1911 – har vi även plockat upp tidstypisk form och design i panelerna, säger han. Mycket av inredningen är väggfast och platsbyggd, som biblioteket, stereobänkarna i vardagsrummet och soffan i köket.
Antikt och funktionellt möts när den gamla väggtelefonen, en Ericsson från 1890 plötsligt ringer. Det är sonen Victor som skypar från Japan.