När Anita Eneroth får lust att förnya hemma så är det aldrig fråga om någon ”extreme home makeover”. Den största förändringen skedde för ett år sedan, då hon stängde sitt livsverk Textilia.
I trettio år var hennes vardagsrums- och matsalsväggar nämligen täckta med verk av textilkonstnärer från hela Norden. Utställningen var i ständig förändring och bestod av 700 textila verk i nio lager som man kunde bläddra mellan. Förra vårvintern kunde hon och hennes man Lennart äntligen hänga upp sina tavlor på väggarna igen.
Väggarna i det stora huset var dystert bruna och beiga när hon flyttade in med man och fyra söner 1965, och gav plats för det färgglada 60-talet.
Sedan dess har inga större förändringar gjorts. Det nya består snarare av små tillskott, som en ny glas- eller keramikpjäs till den blå och turkosa eller den gula och orangea hörnan i vardagsrummet. Även sönerna, och familjens vänner, har bidragit med turkosa och gula prydnadssaker genom åren när de hittat något som de tycker passar.
– När vi skulle inreda det här jättehuset så bestämde vi en sak: ingenting får vara dyrt! Vi har handlat det mesta på loppmarknader, och en hel del kommer från våra föräldrahem.
Det som är billigt ena decenniet kan bli dyrt nästa. I vardagsrummet står två ”Svanen”-stolar, omklädda i solgul respektive turkos ull, och en ”Ägget”-fåtölj i svart skinn. När de inköptes befann de sig i tillfällig trendskugga, i dag är de värda en hel del, både i pengar och som ”kvitto” på stilkänsla. Inredningstrenderna kommer ju och går. Ett tag var det mörkt brunt som gällde, därefter pastell. Och sedan vitt, vitt, vitt.
– Jag har haft besökare som gått runt här i trettio år och många kommenterade alla mina färger och sade: ”Hur står du ut? Jag skulle bli sjuk i huvudet om jag levde i detta.” Men nu är det många som blir glada, det färgstarka har blivit inne igen. Framför allt går det hem hos de unga.
Det första man möts av hos Eneroths är den gröna och rosa hallen, dominerad av en gigantisk skär gammal skänk. Vardagsrummen går i gult och turkos, men här finns också husets enda vita väggar. Matsalen går i lila toner, även golv och tak, köket är rött från golv till tak med svarta inslag på bland annat skåp och lådor. Ett rum är grönt med rosalila detaljer, där sönerna dekormålade var sin del när de var tonåringar, det stora sovrummet går i rosa och gult, ett sovrum är turkost, köksingången är gul och svart. Känner hon aldrig för att köpa nya färgpytsar och börja om?
– Neej. Vi kom hit 1965 och kände ganska snart vilka färger vi ville ha. Vi trivs med dem. Möblerna står som vi ställde dem från början, det passar oss att de står så.
Om det kliar i fingrarna kan hon i stället gå in i sitt textillager på övervåningen, där det finns tyger och garner från golv till tak, och låta sig inspireras till något nytt klädprojekt. Men i klädväg håller hon sig gärna till svart, bortsett från färgstarka breda pannband, armband och halsband.