Det är en positiv nybyggaranda här, tycker Margareta Fröjd. Hon har flyttat från Småland till den nya stadsdelen Järvastaden i Sundbyberg för att komma närmare sitt barnbarn.
I april kommer Margareta Fröjd att ha levt i byggbuller och stök i ett år, men hon störs inte särskilt. I maj flyttar de sista in i hennes kvarter i den nya stadsdelen Järvastaden. Då hoppas hon och hennes nya grannar att gården som deras hus omgärdar ska ha hunnit få lite fason och stil. Just nu sträcker sig några prydnadsaplar tanigt upp mot himlen och stjärnmagnoliorna som planterades i höstas hukar under blötsnön.
– Jag tycker faktiskt att det är roligt att se när folk arbetar här utanför. Men många tycker inte om när det är en byggarbetsplats, och har man småbarn med mycket spring i benen så kan det vara besvärligt förstås.
Området har redan hunnit få lite internationell karaktär, bland hennes närmaste grannar finns människor från Kina, Serbien, Irak, Syrien och Finland. De flesta är unga, hon har bara stött på ett par personer i sin egen ålder. Och så vimlar det av barn och gravida magar.
– Jag tycker om att ha barn omkring mig. Enbart i min port har det fötts tre bebisar sedan jag flyttade in, säger Margareta Fröjd.
Det var en sådan där ”liten anledning”, det första barnbarnet, som gjorde att hon beslöt sig för att bryta upp från huset i Oskarshamn för snart ett år sedan och flytta till storstaden. En av sönerna bor i Stockholm, och själv arbetade hon här under några år. Med släkt, inklusive två av hennes systrar, plus gamla vänner i närheten, kändes inte steget gigantiskt.
– Och så blir det lite nybyggaranda i ett helt nytt område. Alla har samma problem med spisar och soprum, så det finns fler möjligheter till sociala kontakter än om man flyttar ensam in i ett äldre område. Det finns en öppenhet och positiv stämning här.
Hon var först med att flytta in i sin port och när flyttlasset kom hade JM lagt ut en röd matta i trappan utanför hennes dörr som en välkomnande gest.
– Det var tjusigt, tycker jag.
Utanför hennes fönster är det blaskgrå Stockholmsvinter. Men snart kommer solen att värma upp den 12 kvadratmeter stora uteplatsen, som har söderläge. Där finns en planteringsbänk med rosor, för hon tycker om att odla.
– Och så är det väldigt nära till Igelbäckens naturområde, där har jag plockat både lingon och svamp. Här har jag både skogen och närheten till stan. Men jag skulle önska att det fanns en direktbuss. Nu måste man byta till tunnelbana i Hallonbergen eller Bergshamra.