När gäster och vänner kommer hem till Jimmy Schönnings vindsvåning på Södermannagatan i Stockholm växlar de mellan två utrop så fort han öppnat dörren: "Jaha, när ska du lägga in golvet?" Eller: "Vilket snyggt golv du har!"
Golvet är i ljusgrå betong och täcker hela bottenplanet. Av betong är också den smala, specialkonstruerade trappan upp till loftet, där Jimmy har sin väl organiserade arbetsplats och den breda sängen, perfekt placerad i en vrå. Från räcket på loftet ser man vardagsrumsdelen och de stora fönstren mot balkongen med en vidunderlig utsikt över hustaken.
Våningen är liten - 46 kvadratmeter golvyta där nere och tio tolv på loftet - men så väl konstruerad att den ger ett öppet intryck med genomgående ljus. Ett fönster vid kökspartiet vetter mot Södermannagatan och fönstren mot balkongen på motsatta sidan går ända ned till golvet. Öppningen upp mot taknocken är endast avbrutet av det uppbyggda loftet.
Våningen ger ett behagligt och vilsamt intryck, mycket tack vare den väl komponerade inredningen och det konsekventa färgvalet: beige, grått, vitt, svart samt här och där gröna accenter.
- Ja, jag har gillat grönt sedan jag var liten. Mitt rum hade grön heltäckningsmatta, grön- och vitrandiga tapeter och grönt överkast.
Jimmy Schönning har lagt ned ett hästjobb för att få våningen, en ombyggd råvind, i stånd. Tack vare att Jimmy var med från starten och kunde påverka utformningen fick han sin drömlägenhet. Nåja, fick - den blev kostsam, men Jimmy hade arbetat ihop en del av insatsen.
Bostadskarriären ser ut så här: Åtta år på Sågargatan vid Danvikstull med dåvarande amerikanske pojkvännen i en 140 kvadratmeter stor hyreslägenhet som blev bostadsrätt. Pojkvännen flyttade tillbaka till USA, Jimmy löste ut honom, köpte och renoverade en etta vid Mariatorget, som han sedan sålde, köpte en ny lägenhet på Hantverkargatan som han också renoverade och sålde.
Den 28 juni år 2005 var det dags för Södermannagatan och Jimmy sa:
- Jag köper den om jag får bygga om som jag vill. Föreningen hade lite bråttom och lägenheten skulle vara klar den sista december samma år. Jag fick ändra byggfirmans plan och det blev inte billigt - 50 000 kronor per kvadratmeter. Men jag hade en arkitekt, Kenneth Lindquist, som för mig var ett fynd från början till slut.
Arkitekten utförde Jimmys idéer med ett enda genomgående rum, trappans utformning, loftet och smarta inbyggda garderober och förvaringsutrymmen i ett väggparti till höger, när man kommer in i våningen.
- Byggfirman hade tänkt dela av lägenheten i två rum, säger Jimmy med en rysning. Han ser sig omkring och säger att det bästa med lägenheten är takhöjden, och så pekar han på fönstren mot balkongen:
- Det är fantastiskt med de här fönstren som gör att ute och inne smälter samman.
Tunna vita gardiner med mönstret "Shadow" av Tord Boontje skyddar mot eftermiddagssolen.
Eftersom Jimmy Schönning är en van inredare sedan elva år tillbaka vet han var han ska leta efter prylar, material och inredningsdetaljer till ett hem. I stället för ett dyrbart kök valde han ett Kvik-kök - "snyggt och billigt", konstaterar han, liksom den fem meter långa rostfria diskbänken:
- En sådan från Poggenpohl skulle kosta 42 000 kronor. Nu hittade jag i stället en från Deco Steel för 19 500 kronor. Man ska inte stressa när man letar inredning, är Jimmys råd.
Han är inte nöjd med fläktens utformning men ibland måste man kompromissa. Desto gladare är han över trähyllan ovanför spisen. Den består av frontbräder från goda vänners brygga i S:t Annas skärgård!
Svart mosaik täcker köksväggen, underskåpen rymmer det mesta och vid köksfönstrets burspråk hänger en härlig italiensk lampa, Gervasoni, i rotting.
- Jag hittade den när den var nedsatt med femtio procent, säger Jimmy belåtet.
Utlopp för sin kärlek till betong har han fått i våningen trots att byggfirman, som la betonggolvet, påpekade att det kommer att spricka.
Han fick skriva på papper att han inte skulle klaga, och visar en för mig knappt synlig spricka i golvet.
En bänk som löper utefter långväggen är gjuten i betong liksom den vackra öppna spisen, ritad av Jimmy.
Jag kan inte låta bli att förundras över denna besatthet av betong och Jimmy förklarar:
- När jag som barn var i Spanien med mamma och pappa såg vi en villa på Ibiza,byggd av betong. Och all inredning var i betong! Jag var hänförd. Jag var femton år när jag första gången göt en betongskiva.
Jimmy Schönning hatar fula element och följaktligen är det värmeslingor i betonggolvet. Det är behagligt att gå på, tvärtemot de fördomar jag hade om betong, sprungna ur fula och dystra källargolv.
Jimmy kan inte nog prisa detta naturmaterial. Trappan med de kortare stegen väger två ton! Jo, golvet håller tyngden - stommen är gjord på det rejäla marktegelgolvet som sedan gjutits med betong.Taket är lyft och satt på metallbalkar.
Men golvet på loftet består av svartlutad ek, snyggt mot det vita arbetsbordet, vita förvaringskartonger och plåtlådor.
- Ja, jag är en riktig plåtnisse. Har alltid letat efter plåt på skrotar, säger Jimmy och pekar på en plåtlåda som han hittade på skroten i Kungsbacka som tjugoåring.
Vardagsrummets bruna sektionssoffa är från Bolia.com och byter vintertid plats så att den vetter mot den öppna spisen. Annars ser man ut mot balkongen och hustaken.
På golvet en grön rya, skapad av Gunilla Lagerhielm-Ullberg. Lustigt formade vita kubhyllor, som rymmer böcker och tidskrifter hittade Jimmy på Room, som reade ut de svårsålda kuberna. Skumgummidynor på den långa bänken har skinnklädsel, sydd av mamma Marianne, och fodral, gjorda av mattor från Ikea, som Jimmy hittade till halva priset.
Jo, nog är detta en inredare med blick för detaljer som kan användas på olika sätt! Han förklarar det med sin uppväxt i Göteborgstrakten med föräldrar som ständigt flyttade och byggde om. De håller fortfarande på med denna hobby, säger Jimmy med en suck.
Han blev däremot icke inredare utan i stället musikalartist på bland annat på Göteborgsoperan, Göta Lejon, Chinateatern och i teveserier. Som sådan arbetade han fram till för fyra år sedan, men numera är det inredningar på många håll som upptar hans liv.
- Fast i början undrade jag om detta var ett yrke, när jag hamnade i ett teveprogram, "Emmas kök" och började bygga miljöer.
Det blev ett yrke, och snart hade Jimmy jobb i flera teveprogram, skrev om inredningar i många tidningar, jobbade med utställningar, evenemang och som scenograf och inredare i privata hem. Hittills har han haft fullt med uppdrag och gläder sig däröver.
Jag undrar om han ska fortsätta som musikalartist och Jimmy svarar prompt:
- Varför ska livet vara så enkelspårigt? Det är härligt om man kan ha en bra blandning!