De möttes för 20 år sedan, textilkonstnären Wanja Djanaieff och hennes Johan Alexanderson och flyttade ihop. Tre år senare köpte de loss råvinden ovanför lägenheten, inredde en ateljé till Wanja och byggde en trappa emellan. Vips hade de en etagelägenhet på 245 kvadrat med tio kvadratmeters terrass.

De hade båda vuxna barn när de möttes, tillsammans sju stycken, och med 13 barnbarn dessutom har den stora lägenheten kommit väl till pass genom åren. Två av rummen, 40 kvadrat, har egen ingång och har fungerat som utslussnings- och akutbostad för barn och barnbarn.

– Men det känns omoraliskt att bo så stort när vi bara är hemma halva året. Vi tillbringar somrarna på Gotland och vårarna i Grekland, säger Johan.

Plötsligt var det bestämt. Wanjas dotter och två barn skulle ta över våningen. De hade talat tidigare om att de skulle flytta ihop när Wanja och Johan blev gamla, men varför inte ha glädje av varandra redan nu?

– Vi tyckte att det var en jättebra idé! Sedan gick allt snabbt. Men vi behövde ett ordentligt kök och matrum, säger Wanja.

De bestämde sig för att bygga in större delen av terrassen för detta ändamål. Kvar är en smal balkong. När det är varmt öppnar de upp och kan sitta ute och inne samtidigt.

Flytten föregicks av stora utrensningar. De har gjort sig av med en mängd möbler, som de sålde, gav till barnen och körde till Myrorna. Likadant med böckerna, ett helt bibliotek har blivit en liten bokhylla med favoriterna.

Kvar blev två älsklingsfåtöljer och ett kinesiskt skåp, några jugendstolar från Johans farfars hem, en gästsäng som fungerar som kanapé, teven, sängar, köksbord och lite till.

Den största och svåraste utrensningen fick Wanja göra. En proppfull ateljé skulle nu bli ateljé för Wanja, kontor för Johan och hem för dem båda.

– Det var jättejobbigt. Jag satt och grät ibland. Jag hade så mycket saker här som jag samlat på mig genom alla år. Jag sorterade ut hela mitt liv. Lade fotografier i olika högar med barnens namn på, så när jag kolavippar finns det klart, säger Wanja.

Mängder av sopsäckar fylldes med tyg och garner och blev till stor glädje åt bekanta som arbetar med textil. Resten transporterades till Gotland och stuvades ner i källaren, bland annat hennes egna tyger, i sorterad ordning.

Vad har all den här utrensningen betytt för er?

– Att jag har blivit fokuserad, säger Wanja. Mitt projekt nu är att bara använda det jag har och inte skaffa något nytt material.

– Jag saknar ingenting, säger Johan. Det är effektivare och det är billigare.

– Och vi har vunnit mycket tid eftersom vi har mer koll på våra saker, säger Wanja.

– Men det absolut bästa är generationsboendet, att man ses naturligt med barn och barnbarn. Det är verkligt roligt, säger Johan.