Arbetet med att ta fram en svensk köksstandard började redan på 1920-talet med arkitekten Osvald Almqvist i spetsen. Hans tankar var att mänskliga mått och behov skulle utgöra grunden för standardiseringen. Forskarna studerade husmödrarnas arbete, mätte hur många steg de tog för att nå till alla delar av köket och kom på så sätt fram till hur spis, diskbänk och skafferi borde vara placerade för att kvinnorna skulle kunna arbeta så effektivt som möjligt.

På den tiden var matlagning och andra köksgöromål huvudsakligen en kvinnosyssla och köket var en arbetsplats för en person. Men när samhället förändrades så ändrades också köksstandarden. På 70-talet inriktades forskningen för att underlätta för flexibilitet och olika användningsområden. Kök där flera kan arbeta samtidigt, som också passar människor med funktionshinder och som har förvaringsutrymmen för en växande skara köksmaskiner och apparater, till exempel.

Det var också viktigt att olika tillverkares skåp och bänkar skulle gå att kombinera med varandra.

- Under min tid på Konsumentverket genomförde vi en köksutställning i Kungsträdgården i Stockholm. Där byggde vi om ett kök över natt till att passa en rullstolsburen person bara genom att byta plats på några skåp och ändra arbets- och räckhöjder, berättar Alice Thiberg.

1997 ersattes den svenska köksstandarden med en europeisk standard: EN-standard. Den är främst inriktad på säkerhet och hållfasthet, inte på köksskåpens användbarhet.

- Tanken med den svenska standarden var att öka flexibiliteten, att man skulle kunna välja inredning från olika tillverkare och veta att de passade ihop. Och att bädda för en god funktionalitet med väl inredda skåp och tillräckligt med fria ytor både i form av arbetsbänkar och golvyta, säger hon.

Arkitekterna har i dag helt lämnat över utformningen av kök till byggarna som i sin tur är helt i händerna på kökstillverkarna, hävdar Alice Thiberg. Förr hade byggnadsnämnden en granskande funktion men det har den inte i dag. Nu finns det stor risk att kunskaperna om köksstandard och varför den är viktig helt försvinner.

Alice Thiberg pekar på några skräckexempel från helt nybyggda kök:

Gångjärn som gör att skåpluckorna inte kan öppnas tillräckligt eller är placerade så att det inte går att sätta en back längst ner i skåpet.

Skåpluckorna till diskbänksskåpet och diskmaskinsluckan går inte att öppna samtidigt

Dörrar som går inåt och krockar med den som arbetar vid diskbänken eller vid spisen eller slår i öppna skåpluckor.

Trångt mellan bänkarna, kring dörrarna och vid matplatsen när flera rör sig i köket

Mikrovågsugnar placerade i väggskåp. Risk att man bränner sig när man tar ut het mat.

Alice Thiberg har på uppdrag av Byggstandardiseringen och SIS, standardisering i Sverige, skrivit boken Kök, planering och utformning. Handbok för projektörer och tillverkare SIS Förlag.