Under knotiga lindar längs staketet mot vägen böljar en upphöjd skuggrabatt med ormbunkar, aklejruta, rodgersia, vivor, bräckor och funkia i en mängd färger och former. Precis i hörnet lockar en liten italiensk uteplats med inspiration från Fridegårdsparken, en av fickparkerna i trädgårdsstaden Enköping.
– Det här var en ödslig och skräpig del av trädgården som jag ville göra till ett grönt, frodigt hörn. Men de växter som trivs i torra och skuggiga lägen är i princip bara myskmadra och sockblomma, säger Annika Bergenheim.
På en kurs i ekologisk odling på Alma folkhögskola fick hon tipset att anlägga en våtbädd. Hon kände inte till begreppet och började samla fakta.
– Det finns egentligen inte så mycket skrivet om odling i våtbädd, utan är egentligen mest något som odlare tipsar varandra om, säger Annika Bergenheim, som arbetat med sin trädgård i 35 år.
På Ulriksdal Flower Show råkade hon få kontakt med en kvinna som redan skapat egna våtbäddar. Hon berättade att hon slängt ner uttjänta cyklar, trasiga skidor och gamla kläder i dräneringslagret.
– Jag var inte lika extrem, men använde bland annat ett antal
oasisblock som jag fått över från en fest och stora grenar som vi beskurit från lindarna. Av dem och kompost skapade jag en vattenreservoar som växternas rötter kan leta sig ned till, berättar Annika Bergenheim.
Hon valde att göra en upphöjd bädd, eftersom den delen av tomten var så genomkorsad av alla lindars rötter att det hade varit svårt att gräva. Hon ville också skapa en nivåskillnad, vilket ger fin dynamik åt trädgården. Över växterna som skulle bidra med frodig grönska hade hon gjort en noggrann ritning.
– Här är bladen och växelspelet mellan kontraster i bladformerna viktigare än blommorna. Den här brunröda dagliljan har jag till exempel valt mest för bladens skull. Annars har jag inte valt några särskilt exklusiva växter, utan sådana som trivs och inte är så kinkiga. Här växer vanliga ormbunkar från brorsans skog och här frodas bergenia, men också den här söta regnbågsbräken, jättevacker vipprams, bronsrodgersia och gul kandelaberviva, säger Annika Bergenheim.
Det var när hon skulle anlägga en trädgårdsdamm 1999 som Annika Bergenheim på allvar började tänka på komposition och struktur i trädgården. Den gamla snörräta bilparkeringen behövde kompletteras med en slingrande trädgårdsgång in till husets entré och fick utgöra en naturlig avgränsning mot dammen. Formen kom till med hjälp av en trädgårdsslang.
– Det är svårt att rita en form som känns harmonisk och organisk. Genom att lägga trädgårdsslangen på marken kunde jag få fram naturliga svängar, säger Annika Bergenheim.
I en soligare del av trädgården lyser ett växthus i rött. Där dignar både gröna och blå druvor, fikon och mogna tomater i såväl rött som orange. De gröna klasarna är Dr Schmidtmanns sockerdruva, en gammal sort som mognar snällt och villigt, och de blå är frankenthaler, som ger stora druvor om den får ordentligt med tid på sig.
Uppför staketet till den soliga verandan klättrar den baltiska staketdruvan Zilga. Den är särskilt härdig och hinner mogna på friland även i vårt klimat.
Det spaljerade persikoträdet på husets sydfasad är ett av trädgårdens verkliga smycken. De gulröda frukterna sprider Medelhavskänsla här uppe i Nordens Venedig.
Men Annika Bergenheim är inte den som skämmer bort sina växter. På våren får trädet klara sig bäst det kan – utan fiberduk som skydd mot lömska köldknäppar.
– Min grundregel är att trädgården ska vara till lust. Den får inte bli ett ännu ett måste, som skapar stress. Jag är i första hand i trädgården för att hämta kraft, säger hon.