Filmaktuella illustratören Joanna Rubin Dranger har ett rum som familjen inte behöver hålla fint.
När man stiger in i familjen Rubin Dranger-Polites lägenhet så är det första man ser två höga glasdörrar på andra sidan rummet och därutanför en muromgärdad stadsträdgård som för tankarna till England. Det är vackert och just det som fick Joanna Rubin Dranger på fall när hon och hennes man tittade på lägenheten första gången.
När man lyckas slita blicken från trädgården inser man att man står i en högst minimal hall. Om man sedan betänker att här bor två vuxna och två barn, med allt vad det vanligtvis innebär av prylar som måste härbärgeras så inser man att här har krävts viss uppfinningsrikedom.
Svaret finns innanför en liten dörr i hallen.
– Det här rummet är det viktigaste rummet i vår lägenhet. Utan det skulle det inte kunna vara ordning någonstans. Det är jobbigt när det blir för rörigt. Det här är rummet som aldrig behöver vara fint.
Garderoben är placerad ovanför källartrappan, så det blir en trappa inne också, tre sitsdjupa trappsteg. Här samsas picknickfiltar med cykelhjälmar, storpack med välling och toapapper med verktyg, städgrejer, gästers kvarglömda kläder, batteriladdare, skrivare, glas och flaskor som ska till återvinningen, träningskläder och på hyllan högst upp hemmets datorserver.
– Allting som är fult eller som vi inte har plats för ställer vi in här, förutom dammsugaren som är min bebis favoritleksak just nu.
Garderoben knyter ihop hela hemtillvaron. Datorservern gör att hon kan jobba hemifrån. Här hamnar kläder i tillfällig exil mittemellan hemmet och vinter- eller sommarförvaringen i källaren.
– När min dotter var liten var rummet hennes snickerboa som hon gick in i om hon var arg på oss. Nu har hon sin godisgömma här.