Jag ville ha en buske med ett silvergrått lövtak. Kunde ha valt silverpäron, som trots namnet inte ger en enda ätlig frukt. Men jag fastnade för havtorn, som växer vild ända upp till Haparanda men är något av det mest exotiska man kan ha i sin trädgård.
Nu är det inte bladverket utan de lysande oranga bären som fått havtorn att slå igenom i trädgårdar. Vilken utsökt arom - som passionsfrukt! Men inte om man plockar dem direkt från busken och stoppar i munnen, då surnar man till rejält. Havtornsbär kräver socker och används till juice, saft, sorbet.
Så långt är busken rena himmelriket. Men det finns problem. Nummer ett är plockningen. Bären sitter direkt på de taggiga grenarna och trasas sönder vid plockningen.
En lösning är att plocka hela grenar, frysa dem och sedan slå av bären.
Nästa problem är rötterna, som är minst sagt livskraftiga och lär kunna lyfta asfalt. Havtorn är därför inget för den lilla radhustomten. Om man ändå väljer att plantera havtorn i en liten trädgård, som jag själv gjort, får man vara där med spaden och regelbundet hugga rötter.
Förra året fick jag äntligen en bra skörd av mina trädgårdsblåbär - i fyra år hade jag väntat. Bären är dubbelt så stora som vilda och man blir inte blå om munnen. De smakar sötare och mildare än vanliga blåbär.
På hösten får min blåbärshäck en härligt orangeröd höstfärg. Men buskarna var lite väl spretiga. En expert gav mig rådet att frisera dem med sekatören, så nu har jag fått fason på dem.
Det knepigaste med blåbärsprojektet var att välja sort.
Skulle jag ha "Northblue" eller "Putte"? Eller kanske "Patriot", som vid en provodling i Åkersberga gav rekordskördar?
När jag pratar med Kimmo Rumpunen, hortonom vid Balsgård, lantbruksuniversitetet, inser jag att jag tänkt fel.
Man ska inte ha en enda utan flera sorter:
- I naturen är antalet sorter kanske tusen, och det är blandningen som ger den fina aromen, förklarar han. Planterar du flera sorter fungerar dessutom pollineringen bättre.
Blåbär kan odlas i hela landet. Det är en surjordsväxt som planteras i jord med lågt pH-värde. Mer om det i faktaruta intill.
Mullbärsträdet planterade jag för de söta, svarta bärens skull. De ser ut som björnbär, men är mindre. Ärligt talat är skörden blygsam, vilket gjorde mig hemskt besviken. Men i dag är jag ändå lycklig över mitt mullbärsträd, som börjar få status av vårdträd. Det bildar en elegant krona med rödbrun stam. Egentligen är det ett buskträd, och det var först när jag hade kapat två av de tre stammarna som det fick sin eleganta form.
Jag odlar sorten "Mulle", som är härdig till zon 3 och 4. Vanligt svart mullbär (Morus nigra) ger visserligen mer och större bär, men kan bara odlas i zon 1 eller 2, alltså längst i söder. Och inte ens där hinner bären alltid mogna.
- Vill du ha ett vackert träd som ger mogna bär är "Mulle" alltid ett bra val, råder Kimmo. Även om skörden inte är så stor är det fantastiskt att kunna plocka bären direkt från trädet.
Lingon är mitt nästa projekt. Vid 1600-talets mitt förespråkade drottning Kristinas trädgårdsmästare André Mollet lingonhäckar som ett härdigt alternativ till buxbomhäckar. Bladverket är precis som buxbom blankt och friskt grönt. Men tuvorna är inte så kompakta och bara 15-25 centimeter höga, beroende på sort. Varje tuva producerar ett kilo lingon - tänk så mycket sylt den vackra häcken skulle producera. Busken planteras i jord med lågt pH (se faktaruta).
De nya bären har en sak gemensamt - det nästan stänker vitaminer och antioxidanter om dem! Havtorn är till exempel det bärslag som innehåller flest vitaminer och dessutom i stora mängder, och det produceras mängder av hälsopreparat av bären. Blåbär, lingon och mullbär hamnar alla i topp när det gäller antioxidanter av typen flavonoider, som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdom. Lingon, som förr ansågs ganska ointressant ur näringssynpunkt, har i en finsk studie visat sig ha samma positiva effekt vid urinvägsinfektion som tranbär.
Den som planterar de här fyra bärslagen har snudd på skaffat sig en hälsokostbutik i sin egen trädgård.