Klassiska designmöbler blandas med ett och annat fynd från soprummet i miljöminister Andreas Carlgrens och konstnären och formgivaren Tomas Harila Carlgrens lägenhet i Stockholm.
När de träffades bodde Andreas Carlgren i lägenheten med sina tre barn. De är nu utflugna vilket givit Andreas och Tomas mer svängrum. Men det har ändå inte varit lätt att få två hem att bli ett. De har funnit ett sätt att komma överens.
– Det är Tomas som bestämmer, jag accepterar. Vi kan enas i Muminfamiljens borgerliga-konstnärliga ideal, säger Andreas.
Gemensamt har de känslan för nordisk formgivning vilket tydligt avspeglas i ett antal möbler och vaser av Alvar Aalto. I vardagsrummet finns två av hans fåtöljer, flera pallar, lampor och ett serveringsbord. Fyra Le Corbusier-stolar plus en fåtölj av Michael Thonet har också sin plats tillsammans med en gammal träsoffa som Andreas morfar byggt.
– Vårt hem är som en ateljé, det är för mycket saker. Jag är samlare och har svårt för att slänga. Egentligen tycker jag inte om soffor för de är svåra att flytta och jag gillar att möblera om, säger Tomas som ändå släppt in arvegodset.
Andreas älskar Marimekko vilket innebär att de textilier som Tomas designat fått konkurrens. Men hans ”Fruit” i svartvitt dominerar väggen bredvid vardagsrumsfönstret som kontrast till den varmröda Arteksoffan och Aaltofåtöljerna i rött och blått. Till den ombonade känslan bidrar också många mattor, ibland i oväntad konstellation som när en liten ljus rya landat på en stor Märta Måås-Fjetterström.
När Tomas förändrar och testar nya idéer är det en sak som Andreas verkligen slår vakt om – böckerna som för honom är lika med trygghet. De vitmålade lagerhyllorna är nu så fulla att böckerna börjat sprida sig över rummen. Tomas skulle gärna se att principen ”en bok in, en bok ut” fick råda, men för Andreas är det mer eller mindre otänkbart.
– Böcker klär väggarna och är bra ljuddämpare, tycker Andreas, som när han vill vara ostörd drar sig tillbaka till Bruno Mathssons ”Pernilla”-fåtölj i arbetsrummet.
Hans roll som miljöminister går igen hemma där han sopsorterar, använder lågenergilampor och köper grön el. Tomas som inte tycker att plastfolie är miljövänligt skapade en vikbar skärmvägg genom att linda folien runt ramen.
Tomas tycker att man aldrig blir färdig med en bostad.
– Jag försökte mig på ett minimalistiskt hem tidigare i livet, men jag är inte sådan, säger han. Det får finnas fel, till exempel synliga elsladdar, och man ska inte ha skuldkänslor för att det inte är perfekt.
Tomas fyndar ofta på auktioner och loppis, men han har också näsa för vad andra ratat.
– En ryamatta som vi nu har på väggen i matrummet och en hel Orreforsservis hittade jag i soprummet. Men Andreas skäms lite när jag letar där.