Hem med många klangbottnar

Kontor i hallen. Hallen är välkomnande, stor och fungerar som ”kontor”. Katarina älskar den vitmålade sekretären från 1800-talet och sittande i den sengustavianska karmstolen kan hon titta upp på en inramad Fredrika Bremer. Kontoret/hallen leder till köket via en lång serveringsgång med gott om skåp.

En vägg av minnen. En vägg är täckt av foton, priser och utmärkelser, bland annat ett foto från 2004 då hon fick medaljen Litteris et ­Artibus ur kungens hand för framstående, konstnärliga insatser inom musik och scenisk framställning. Just nu gör hon det roligaste och mest annorlunda hon någonsin gjort – ­Carmen på Stockholmsoperan! ”Jag älskar att agera”, säger hon.

Ljust och luftigt. Katarina gillar kök i blått och vitt. För ett par månader sedan revs det gamla köket och nyligen fick hon det kök hon alltid längtat efter; ljust, luftigt, tapeter efter gammalt mönster, gråmålat trägolv och fin utsikt från fjärde våningen över gården.

Speglar skänker djup. Katarina är en spegelälskare, inte för att hon vill spegla sig själv, utan för att speglar skänker djup, ljus och intressanta vinklar.

Plats för många gäster. I matsalen, som ligger i fil med vardagsrummet, finns plats för många matgäster. Kristallkronan har plats för ett ljus i mitten. Framåt kvällen bidrar det till en suggestiv stämning, då ljusskenet föder rörliga mönster på väggar och tak.

Skänk i nyrenässans. Den avlutade skänken i nyrenässans köp­tes på auktion tillsammans med matsalsmöblemanget. Det inramade grafiska bladet ovanför är av spanske konstnären Joan Miró. Katarina är förtjust i konst och drömmer om att studera konsthistoria.

Stort och generöst. Vardagsrummet är stort och generöst med två barnvänliga soffor från Ikea. Bordet är antikt och indiskt, de så kallade Gripsholmsfåtöljerna är favoriter och fyndade på Blocket för en spottstyver. Favoritplatsen för avkoppling och instudering av roller är annars i det vänstra hörnet av soffan.