Niklas Hallberg arbetar gärna i sin Eames-stol i köket när han förbereder Retromässan i Münchenbryggeriet.
Ljuset flödar in i köket och vardagsrummet, som är ett och samma. I ett högt placerat fönster står nydiskat porslin. Det blänker vackert i det.
– Ibland är det frostgrader vid fönstret och det kan vara 15–16 grader i rummet vintertid, säger Niklas Hallberg.
Men det är liksom värt det. På sommarhalvåret står dörren längs ena väggen öppen ut mot den vildvuxna trädgården och äppelträden mest hela tiden, och då har han och hans sambo Maria Nordström plötsligt en trerummare där ett av rummen är fyllt av grönska och fågelsång.
Lägenheten har tidigare varit ett gjuteri. Då var det säkert varmt här även på vintern. Nu är det tofflor och koftor som gäller inomhus.
Runt superellipsbordet (Bruno Mathsson från 1964) står Ray & Charles Eames matsalsstolar med träben (DSW) från 1950. För ett par veckor sedan köpte Niklas sin senaste favorit, en Eames-stol (loungemodellen)i svart trä. Där sitter han numera ofta med datorn i knät och jobbar vid ett bord av okänt ursprung, troligen 1930-tal.
Han delar kontor med fem andra egenföretagare. De är inblandade i varandras verksamheter i olika konstellationer och har dessutom tre anställda.
– Det är ett jävla liv på kontoret helt enkelt. Så minst en dag i veckan sitter jag hemma och jobbar. Här får jag arbetsro.
Här kan han lyssna på musik. På ena långväggen hänger en stor skivhylla som han gjort av plywood, lackad en gång. Lite ruff, som kontrast till de omhuldade vinylskivorna som står prydligt uppställda.
– Jag har alltid varit intresserad av retroprylar men det är först nyligen jag har börjat samla på möbler.