Rosen, trädgårdens drottning, är en både förförisk och krävande skönhet. För att rosor ska klara de kalla månaderna och stå rustade inför sommarens blomsterprakt kräver de en del uppmärksamhet. Nu är det dags att börja omvårdnaden inför vintern.
Höststädningen är ett måste i rosenrabatten. Då handlar det om att ta bort alla blad som fallit ned till marken. De kan nämligen innehålla övervintrande svampsporer, som bara väntar på att rosen ska börja grönska igen. Då kan de angripa växten med full kraft. Svampsjukdomar ger fläckar på bladen, kala grenar och kan så småningom leda till en för tidig död.
– Om man avlägsnar bladen minskar man risken för svampangrepp väsentligt. Om man dessutom vänder på jorden på hösten har man oskadliggjort de sista svampsporerna, säger rosexperten Lars-Åke Gustavsson. Han har skrivit de tongivande svenska böckerna om rosor. Lars-Åke Gustavsson har också byggt upp rosariet i Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg.
Även blomknoppar som stannat i växten i höstrusket bör klippas bort. Också de kan bli en övervintringsplats för de förrädiska små svampsporerna.
När jorden är rensad från blad är det lämpligt att ge rosorna en riktig rotblöta. Vattnet får inte bli stående, men rosen bör ges en chans att bli riktigt vätskefylld inför vintern. Rosjord ska alltid vara väldränerad.
För att skydda det känsliga ympstället strax under jordytan är det väldigt bra att kupa upp jorden runt rosenbusken. Det går bra att använda den befintliga jorden, men det är ännu bättre att tillföra ny näringsrik jord. Den kommer då växten väl till godo när värmen kommer åter till våren. Att strö över grov sand eller fint grus runt rosen är ett alternativ. Sten bevarar värme när solen skiner.
– Ju högre kupa desto bättre. Om det går att bygga en jordkupa på 20–30 centimeter är det jättebra. Oftast står dock rabattrosor tätare än så och ger inte plats för en kupa på mer än 10–15 centimeter, säger Lars-Åke Gustavsson.
Kupningen bör göras en eller två veckor innan jorden fryser. Exakt tidpunkt är naturligtvis omöjligt att förutspå. I Mellansverige brukar det inträffa någon gång i november, i norra Sverige ungefär en månad tidigare och i södra Sverige ungefär en månad senare.
När snön börjar lägga sig är det dags att plocka bort de sista gröna bladen på rosenbuskarna. Om man låter dem sitta kvar fortsätter de att avge vatten genom klyvöppningarna i bladen och grenverket torkar ut.
– Det är vanligare att rosor dör av torka under vintern än av kyla, säger Lars-Åke Gustavsson.
Sedan är det bara att invänta frosten. När jorden frusit, ungefär i december januari, är det dags att skydda även rosens grenverk. Det bästa är att använda grankvistar på traditionellt vis. De ska lutas mot grenarna i sydlig riktning.
– Grankvistarna skyddar mot den starka solstrålning som rosorna utsätts för i februari/mars, som annars skulle få rosen att sätta i gång och försöka växa. Då tjälen fortfarande är kvar i jorden kommer det att leda till att den avger vatten och torkar ut, säger Lars-Åke Gustavsson.
Hemma i sin egen trädgård gör Lars-Åke Gustavsson ingenting åt sina rosor inför vintern. Men han har också valt bort de moderna, återblommande så kallade rabattrosorna.
– Jag har valt tuffa, gammaldags buskrosor som inte behöver någon extra omsorg när de växer i odlingszon ett och två, säger Lars-Åke Gustavsson, som har sin trädgård i Skåne.