Det känns som hemfridsbrott. Mellan hägg och syren, med en veckas varsel, meddelade vår fastighetsvärd att våra balkonger skulle blästras, ny betong skulle på. Den gamla hade spruckit.
Det är ett fuskbygge från 1999 som ska åtgärdas.
Vi bor i Hammarby sjöstad fast på
Södermalmssidan. Läget är fint och vi trivs, fast det är samma fuskbyggare där som här.
Vi tycker om att sitta på balkongen och se båtarna passera förbi där nere vid Danvikskanalen, och se barnen och hundarna leka på gården. Ibland anar vi en fotbollstalang. "Lilleman" är vår alldeles speciella favorit. Söderstadion väntar.
På vår balkong har vi byggt upp en liten lott, kan man säga. Vi har byggt in oss, eftersträvat ett slags djungelkänsla.
Vår balkong är vår borg. Kanske är det småborgaren inom oss som visar sig. Må så vara.
Odla sin trädgård, om än aldrig så liten, i en strävan efter ett slags ro. Vi hade till och med satt potatis i en zinkbalja. Och vi hade en blodlönn och ett syrenträd, inte en buske, utan ett träd, två meter högt.
Märker att jag börjar skriva i imperfektum. Som om det vore slut med det lilla balkongnöjet. Ja, så känns det.
Syrenen fick vi förvara på en altan hos en granne som bor på nedre botten. Tack för det. Det var bara det att vi höll på att riva ner hennes kristallkrona när vi förde syrenträdet genom hennes lägenhet och ut i det fria.
Potatisen, rododendron och den långa blomsterlådan har vi en smula anarkistiskt ställt lite i det fördolda på gården. Man får ju hoppas att råttorna inte äter upp pärerna och att hundarna låter bli att pissa på desamma.
Grannen som vi delar balkong med det är ett galler emellan har inte drabbats av sprickbildningen i betongen men är ändå drabbad. När det blästras på balkongerna ovanpå faller det ett lager av grovkornig sand och damm, som en öken, över allt som är nedanför och vid sidan av. Grannarna har plastat in sina växter. De har utemöblerna kvar men kan inte sitta där så länge blästringen pågår.
Vi får fem procents nedsättning på hyran. Man tackar.
Det låter från kompressorn och blästringsslangens munstycke. Han som håller i det ser ut som en rymdman. Vi är invaderade.
Vi som bor i kvarteret Mandeln är kluvna till dessa varelser. Det är ju inte deras fel. De städar upp efter ett fuskbygge som begicks för åtta år sedan. Och en försumlighet från fastighetsägarens sida. Inspektionen borde ha varit grundligare.
Ack ja. Där försvann den försommaren. I alla fall på balkongen. Målsättningen var att allt skulle vara över till industrisemesterns början, det vill säga 1 juli. Ack nej.
I senaste numret av hyresgästbladet Stockholmshemmet skriver vd:n om sommarens fröjder och att "det är nu tillgången till balkong eller en utplacerad parksoffa uppskattas som mest". Vi får nog sätta rumpan på parksoffan fast vi har betalt för balkongen där uppe på tre trappor.
Grön ironi mitt i sommarvärmen. Eller snarare brun, för det visar sig att efter allt detta arbete så finner vi stora bruna fläckar på balkongens nya golvbeläggning, som rester efter avloppsvatten. Och det går inte att skura bort. Försökte till och med med Klorin.
Antagligen från blomvattnet när det har regnat. Kan inte vi göra något åt. Du får väl ta in växterna, föreslog en av betongarbetarna.
Endera dagen är det slutinspektion. Det ska bli intressant att se om det är lämpligt att ha växter på balkongen. Om det nya underlaget tål det. Eller om allt måste göras om från början.