Hur kom ”Maskros” till världen?
– Svenska rötter, traditioner, natur och platta paket. Där har du några ledord. Vad jag ville bidra med i kollektionen? Min sambo och jag tog en promanad ner till sjön. Plötsligt såg jag en hel äng med maskrosor. Du vet, inte gula, utan när blommorna blivit vita och sköra, som bollar. Bollarna, älskade och hatade. Vi tyckte att de var vackra, blåste på dem, och den skandinaviska relationen till blomman var inte längre något besvärligt ogräs. Titta vad som händer när jag tänder lampan: rummet löses upp och blir något annat. Som när solen skiner genom trädgrenar. Lampan är en riktig humörhöjare även när den är släckt. Jag hoppas att den sprider sig som ogräs.
Det låter som en saga. Har ni någon ”Maskros” hemma?
– Absolut! Hemmet består av hälften Ikeaprodukter, hälften loppisfynd, bland annat två plyschfåtöljer. Där har du en kul krock. Jag har bra koll på vad Ikea har i sitt sortiment.
Jag kom att tänka på ”Maskros” igen. Ska man montera den själv?
– Javisst, den kommer i ett platt paket. Vi är på Ikea, vet du. Men det är inget långkok. Det går på 168 klick.
För dig går det i ett huj, men jag med mitt korta tålamod, då?
– Haha, då får du räkna med en timme. Nu håller du i min hyllning till den perfekta, svenska maskrosbollen, fast min är i plast och stål. Är du med? Nu far ljuset igenom! En lampa som gör ett statement. Den är klockren.
Varför har du gjort ”Spraka”? Är inte marknaden med kryddkvarnar mättad?
– När jag säger kryddkvarnar tänker jag gamla trotjänare. Jag var inte ute efter att göra någon klassisk kvarn, snarare skulle användaren komma att tänka på en kunglig spira, någon som går mot en välsvarvad form. ”Spraka” tar för sig, och gör det slumpmässigt.
Jag kommer att tänka på en pratkvarn.
– Gör du?! Tänk kungaspira, som alla runt bordet får ha hos sig en stund. När kvarnen har malt sitt sista korn och tjänat ut för gott, kan den återvinnas och är redo att fylla en ny funktion. Där kom ordet återbruk in i bilden. Varför den heter ”Spraka”? Det har med natur och traditioner att göra, och så råkade ”Spraka” vara ledigt i namnbanken.
Jag sätter mig i snurrfåtöljen ”Brygga”.
– Gör det! Vad tycker du? Sitter du bra? Tack vare det mjuka ovanskiktet är snurrstolen otroligt skön. Jag har arbetat med kontraster för att skapa något oväntat överraskningsmoment. Inspirationen kommer från en brygga, så jag vill att ”Brygga” ska se enkel ut: ruff med någon twist. Meningen är att plankorna ska se slitna ut, men samtidigt ge ett stadigt intryck.
Berätta om ditt formspråk! Hur har det förändrats?
– Förändrats ... Jag tänker inte så. Jag tänker att varje nytt projekt skapar nya formspråk, att jag anpassar det efter mina, och därmed produktens behov. Man drabbas av olika objekt. Sätter du dig i en stol får du en omedelbar relation till den, både kroppslig och intim. Har jag tajta ramar, måste jag hitta möjligheterna. Man lär sig hela tiden. Ju mer kunskap, desto större är möjligheterna att tänja på gränserna. Får man inga ramar, skapar man dem. Utan visioner kommer man inte vidare.
Vad ska du göra efter det här?
– Jag kanske grottar ner mig i ... Det är ett väldigt hyschande kring framtida produkter. Något intressant, spännande och överraskande. Där kom alla klyschor, så vi får anledning att träffas igen. Hej!