Boktravar på väggar och golv möter i författaren Katerina Janouchs rum. När huset är fullt är det dags att flytta.
— Pappa säger att jag får göra som författaren Isaac Bashevis Singer. När han fyllt en lägenhet med böcker flyttade han, säger Katerina Janouch och böjer sig fram för att röja undan några travar från skrivbordet.
Egentligen är hon en ordningsmänniska. Inte så att hon vill ha det tomt och pedantiskt omkring sig. Men gärna lite struktur.
– Jag måste ha koll, säger hon.
I Katerina Janouchs arbetsrum råder ett särskilt lugn.
– Här kan jag utestänga allt. Men det betyder inte att ingen annan får vara här.
Barnen lånar ofta skrivbordet. Men de får inte bestämma vad som ska finnas där.
Väggarna är lavendelfärgade och skrivbordet har lackerats kritvitt för en feminin look. På väggarna hänger allt från de egna barnens konstverk till målningar hon fyndat i antikaffärer eller fått som present. Men större delen är ändå täckt av böcker. Med 28 egna utgivna titlar – hittills – blir det en del. Romaner, föräldraböcker, faktaböcker, barnböcker.
Med nya upplagor, pocketversioner, talböcker och översättningar till ryska, norska, tjeckiska, danska, finska, thailändska och snart även franska, blir det ännu fler.
Här skriver Katerina Janouch sina böcker och sköter sitt jobb. Läser in material, författar krönikor, besvarar frågor om sex- och samlevnad, bloggar, sköter administration och förbereder.
Men i bland blir det för mycket. Då reser hon bort.
– Det är en metod jag har.
För även om hon kan stänga om sig så kan hon aldrig stänga familjen ute.
– Då är det enklare att ge sig i väg. Bara ett par dar för obrutet arbete.