Trädgårdsfestivalen Chaumont i Frankrike är Chelseas oborstade kusin, yngre, djärvare och mer politisk. Det är här trädgårdstrenderna skapas, hävdar i alla fall fransmännen.
Vid Chaumont är det okej att kliva in i visningsträdgårdarna, klättra upp i fantastiska torn, smyga genom tunnlar, sniffa på liljor. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om jag gjorde det vid Chelsea flower show i London. Andra skillnader är att den franska festivalen pågår hela sommaren och inte bara några dagar. Den drar 170 000 besökare om året, men det är aldrig trångt.
Festivalen startade för sexton år sedan och äger rum vid 1400-talsslottet Chaumont-sur-Loire, två timmars tågresa från Paris. Utsikten över floden Loire är magnifik.
Alla trädgårdar är 240 kvadratmeter, vilket är ungefär vad många privatträdgårdar har att spela på. Tanken är att även fritidsodlare ska få idéer, till exempel att bygga ett utkikstorn i trädgården. Eller en elegant jättesvamp som samlar upp regnvattnet.
Chaumont är känt för att vara nyskapande. Originalitet är mycket riktigt ett av de viktigaste kriterierna när juryn väljer ut trädgårdar bland alla förslag som kommer in.
– Vi vill vara en spjutspets i trädgårdskonsten, säger festivalbasen Chantal Colleu-Dumond. Det som vi gör brukar därför förr eller senare dyka upp vid andra festivaler och shower.
Vad är då det senaste?
– Att köket är på väg in i trädgården, svarar hon. I miljödebatten pratar man om ”zero kilometer”, att odling och konsumtion ska ske så nära varandra som möjligt för att minska transporter.
Det tog flera trädgårdar fasta på under 2008 års utställning, som avslutades i oktober.
Staden Paris idéträdgård påminde om ett parisiskt gatukafé med både kök och långbord. Intill låg de härliga grönsaksbäddarna kantade med rödmålade armeringsjärn. Praktiskt och snyggt.
”Den perfekta” var också en köksträdgård, alltså kök+trädgård. Den prisade gamla tiders självhushållning. Utmed höga murar i varm terrakottafärg odlades grönsaker. Två hundra glasburkar med inlagda gurkor, rödbetor och morötter hade murats in i muren.
Förra årets utställningstema var ”des jardins en partage”, delade trädgårdar. Idén fick Chantal Colleu-Dumond och hennes kolleger från de gemensamma odlingar som växer fram i många storstäder. Här möts människor, delar yta, resurser, kunskap och erfarenhet.
De flesta tolkningar var inlägg i miljödebatten, man såg jorden som en trädgård som vi delar på och bär gemensamt ansvar för. Resurssnåla lösningar fanns det därför gott om, inte minst i trädgården ”Tribut till komposten”.
”Den eviga vilan” var den mest provocerande trädgården. Den såg ut som en kyrkogård med vilstolar på gravarna. Här kunde besökarna sträcka ut sig. Och vad kan väl vara mer gemensamt än en kyrkogård – vi delar inte bara döden utan också viloplatsen.
I en Marockoinspirerad trädgård utgjorde en vitkalkad damm centrum. Kring den samlades människor inte bara för att dela vatten utan för att dela sin vardag. Skulle det vara möjligt att visa en romantisk liten stugträdgård vid Chaumont? frågar jag festivalbasen.
– Nej! svarar hon blixtsnabbt. Den är inte nyskapande.
2009 års tema vid Chaumont-sur-Loire är färgernas trädgård.