Jag hade väntat mig snörräta rader av grönsaker, men det är blommigt och storvuxet. Solrosor, störbönor och stormhatt bildar väggar och rum, och i dem badar grönsaksbäddarna i sol och värme.
– Det lilla och pimpinetta är inte min stil, förklarar Börje Remstam sitt växtval.
För 35 år sedan blev Börje Remstam grönavågare och flyttade från Småland till det nedlagda ålderdomshemmet i Ryningsberg i Sörmland. Han och vännerna i kollektivet odlade köksväxter för självförsörjning.
Börje har under årens lopp finslipat sina odlingsmetoder och trädgården börjar alltmer fungera som demonstrationsträdgård.
Hit kommer fler och fler för att lära sig hur man odlar ekologiskt och bärgar rekordskördar. Börje har också skrivit en bok om sin trädgård, ”Min dröm om lustgården”.
Den 800 kvadratmeter stora odlingen är samtidigt ett exempel på att en köksträdgård kan fungera som kolsänka. Alltså en plats där luftens koldioxid binds och växthuseffekten därför dämpas. Hur det fungerar ska vi återkomma till.
Börjes förebild är naturen. I naturen gödslar man aldrig, det bara växer och växer. Löv och annat avfall faller till marken, bryts ner och bildar den svarta mylla som kallas förna. Under fjolårslöven kryllar det av mask.
Börje skapar en förna genom att täckodla. Han täcker jorden, sommar och vinter, med löv, gräsklipp, gammalt hö och halm.
Men – och här kommer Börjes specialare – materialet ska vara lättsmält så att maskarna snabbt kan tugga i sig det. Halm är särskilt svårsmält.
– Jag föredrar därför halmbalar som glömts ute ett år, säger han lystet.
Färskt gräsklipp är däremot lättsmält. Det är samtidigt extremt näringsrikt. Lika näringsrikt som handelns gödselpreparat. Redan efter en vecka har maskar och mikroorganismer börjat tugga i sig klippet och gjort näringen tillgänglig för växterna.
Börje odlar ett 40-tal olika pumpor och squash. Som kulörta lyktor lyser de i grönskan.
En del liknar turbaner, andra plattrunda ostar eller slingrande ormar. En ser på pricken ut som ett hönsägg.
Det är lika svårt att ta ögonen från störbönorna, som växer så kraftigt att de klär in ett helt växthus. Eller de nyskördade lökarna som prydligt hänger på tork.
Men Börje snackar hellre jord än grönsaker:
– Egentligen odlar jag jord, grönsakerna är bonus, säger han och lyfter på marktäcket för att jag med egna ögon ska få kika på resultatet av hans metod.
Under det halvt nedbrutna täcket är jorden mörkbrun och porös, faktiskt som skogens förna. Där lurar också daggmaskarna, hur många som helst.
– Förr var det styv lera här. Nu har jag två decimeter porös jord som aldrig behöver grävas eller luckras. Det sköter maskarna. Och jag behöver inte tillföra några näringspreparat och inte heller stallgödsel.
Så har vi då sniglarna. Gömmer de sig under täcket? undrar jag misstänksamt.
– Nej, jag har inte fler sniglar nu än när jag började, snarare färre. En sak som bidrar är att jag aldrig vattnar med spridare.
Vattnar gör han förresten ytterst sällan, eftersom jorden håller sig fuktig under täcket. Och gör han det blir det med perforerad slang (se tipsruta).
Jorden är numera extremt rik på organiskt material. Det gör den till en veritabel kolsänka. Ju mer organiskt material i jorden, desto mer kol byggs in i jorden. Och desto bättre för klimatet.
Låter man sedan bli att gräva och böka med jorden stannar kolet kvar.
Miljöfördelarna är fler än så:
– Mina grönsaker kräver inga transporter och inte heller fossila bränslen i form av konstgödsel, tillägger Börje.
Men det bästa med den svarta mylla är ändå resultatet – gourmetgrönsakerna, den frodiga, men ändå mjälla mangolden, de generösa salladshuvudena och morötterna som smälter i munnen.
Vissa grönsaker är förstås abnormt stora. Kålrabbin ”Superschmelz” är till exempel stor som en fotboll. Är den verkligen ätlig? undrar man.
– Det är en myt att stora grönsaker blir träiga. Är de träiga har de inte fått vad de behöver.
Slutligen – varför odlar du, Börje?
– Hm, det var en svår fråga. Ekonomin förstås. Jag är i en bransch – tryckeribranschen – som krisen slagit hårt mot. Fast å andra sidan skulle jag odla även om jag hade gott om pengar.
Jag vill inte vara utan bra grönsaker, särskilt inte ”Superschmelz”.