Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bostad

Inredare med öga för balans

Fågel, fisk och mitt emellan. Vitt som krita. Svart som sot. Inredaren Synnöve Mork trixar med material och kompositioner. Vad är det som surrar i hennes huvud?

Synnöve Mork rör sig mellan det jordiska, det himmelska och det som befinner sig mitt emellan. Från yvigt, kontrastrikt till stramt, formstarkt.

Alla som är med i svängen vet vem Synnöve Mork är: en av Sveriges mest anlitade formgivare och inredare.

Hon skriver om och formger miljöer för inredningsmagasinet Elle Interiör. Hon planerar, ritar och bygger utställningar. Hon gör textilier för Linum och Ikea.
Hon är ett hett namn, nationellt och internationellt.

Jag träffar Synnöve Mork i Gustavsbergs utställningshall. Den här sommardagen står hon högst upp på en stege och bygger en utställning. Rummet är fantastiskt: de höga fönstren ger solen mjuka skuggor på det nysvabbade, gråmålade golvet. Väggarna är bländande vita. Rymden och luftrummet är förutsättningen för att utställningen, balansakten, inte ska svaja. Synnöve Mork säger att det gärna får vara på gränsen, på gränsen till något farligt.

Högt och lågt. Stort och smått. Funkar rummet? Okej. Någon centimeter åt vänster där. Snyggt. Rummet håller ihop. Titta! Det är lika snyggt var du än befinner dig i rummet. Högt och lågt. Stort och smått. Som juveler.
Regelverket gör de keramiska formerna till utställningens primadonnor med de vita hyllorna som scen.

Om jag ser att idén jag har håller är jag lugn. Ibland finns det yttre förutsättningar som bråkar, då får man ha is i magen och köra ett varv till. I mitt yrke ingår det att ha premiärnerver.

Det finns en skärpa i allt Synnöve Mork gör: proportioner, harmonier, linjer och former. Är något på väg att ta över blir hon knäsvag. Är balansakten på väg att tippa åt något håll, känner hon det instinktivt. Går hon och tragglar blir hon osäker.

Utställningen "TipTop 2007, en balansakt i form och uttryck" i Gustavsbergs porslinsmuseum, är noga planerad. Synnöve Mork satte i gång att skissa på rummet och de drygt tre meter höga hyllorna redan i mars. Urvalet är utsökt, det är formstarkt, grafiskt. Synnöve Mork har valt ut verk av arton formgivare, alla medlemmar i G-studion i Gustavsberg. Resultatet: en balansakt.

Jag ville tillföra rummet ytterligare dramatik, låta besökaren jobba själv, höja ögonbrynen. Att rycka en och annan pjäs ur sitt sammanhang kan vara nyttigt, bara man inte gör avkall på balansen. Får man inte till den, känns det ungefär som att ha ett hem med bara nya pinaler, när det är i det ärvda, i det nötta, historierna finns.

Synnöve Mork sätter samman färg, form och innehåll i ett koncept, hon funderar, registrerar och regisserar. Samtidigt som hon tassar runt i sina svartvitrandiga Converse, ett av tolv par, berättar hon om sitt arbete, om hur saker finner sig till rätta, om hur det ena är avhängigt av det andra.

Sedan säger hon, där hon står bland det sobra, enfärgade, att hon gillar mönster, framför allt randigt och prickigt. Hon gillar att klä sig randigt uppifrån och ned, på längden eller på tvären. Jag frågar varför.

Jag gillar mönster som skriker efter upprepning.

Emellanåt spär hon på med hur den krassa verkligheten kan påverka utfallet. Konstobjekten och bruksföremålen tar plats, för att de måste ta plats. Alla är individer med ett eget språk. Placeringen av dem gör att de kommer att föra vänliga eller mindre vänliga ­samtal med varandra. Huvud­saken är att de inte håller käften.

De stora pjäserna tillsammans med de mindre föremålen utgör en alldeles utsökt balansakt. Vissa föremål är så tunna att man är rädd att ta i dem. Hur långt är det möjligt att tänja lera? tänker jag. Känn på dem, lyft upp dem, de bits inte, säger Synnöve Mork.

Hon tar några försiktiga steg bakåt, sedan nästan flyger hon, likt en fågel, upp på stegen. Hon kastar en snabb överblick, gör en lätt justering, som inte är den sista.

Här ligger vi inte på latsidan. Och det där med att gå under stegar får man kasta bakom sig.

Synnöve Mork föddes i Göteborg, men växte upp i Stockholm. Medan pappa Alf var en idémänniska, är mamma Maj-Britt familjens estet. Uppväxten beskriver Synnöve Mork som förfärligt härlig. Hon drömde om att bli fotograf eller dansare. Hon fick sitt första barn, Johan, när hon var nitton. Hon stickade för brinnande livet: rosa- och rödrandiga tröjor med grisar och granar och mössor med inkainspirerade öronlappar, typiska Konstfacksmössor, till Johan.

Du fattar hur han såg ut?

Vad Synnöve Mork ville göra var att inreda familjens första hem i Enskede. Hon ringde upp chefredaktören på Femina:

Kom hit på en kaffe, så får vi se.

Synnöve Mork fick igenom sin idé.

Nu bor hon sedan tjugotvå år i en gråvit trävilla alldeles utanför stan, byggd 1903. Trädgården är somrigt grön av piprankor och vitregn. Det är så vackert att det skär i hjärtat. Synnöve Mork bjuder på nybryggt, och det är första gången jag sitter vid ett smalt, långt Jonas Bohlin-bord.

Det känns högtidligt, men det säger jag inte.
Huset består av förälskelser och rekvisita. På vissa ställen påminner det om ett väl genomtänkt överskottslager.

Jag lägger till och tar bort. Du vet, olika saker, olika dagar.

Vi snurrar runt i det stora, charmiga huset. I hallen stannar vi upp vid hyllan med kuriosa från världens hörn: kex från Kina, ett mönstrat koppel från Tokyo till familjens kelgris, slickepinnar från New York, en adventsstjärna från Indien, en pastamaskin i plast från Italien ...

Det händer att jag får kitschvarning för mina udda, knäppa saker.

På en hylla i vardagsrummet står keramikern Eva Hilds oemotståndliga, böljande skulptur. Tänk om man skulle sticka in handen i den, tänker jag. Men hur skulle det se ut? Ett stort, rött S vilar på fönsterbrädet, S som i Synnöve. Ett ellipsbord från föräldrahemmet. Ovanför hänger Bohlins balettlampa. Gardiner kommer och går, i sovrummet silar solljuset ­genom en tunn, vit textil. Våden är medvetet och charmigt för lång.

Konkurrera inte miljöer med varandra. Ställ alla fina vardagsflaskor på en plats, krukväxter i ett fönster, lägg böcker i en djup fönsternisch. Blanda inte prylar: en vas där, en vas där. Det ger ett splittrat intryck.

Å andra sidan, det finns inget som är rätt eller fel. Trender är något personligt, ett symptom.

Synnöve Mork
Ålder: Tidlös.
Familj: Kärleksfull. Man, tre barn, jack russeltiken Flora (efter pappas Florafilmer med Ernst-Hugo Järegård och Margaretha Krook.)
Yrke: Formgivare.
Bakgrund: Nyckelviksskolan, Konstfack. Lektor på Konstfack fram till 2003.
Utställningen "Soft Walls" med Helen Högberg, Johanna Lindgren, Bodil Karlsson, Anna Sörensson och Eva Marmbrandt till Furniture Fair på Stockholmsmässan 2005. "Designbox" för Designhouse på svenska konsulatet i New York 2005. Utställningsformen till svenska bidraget på "Tokyo 100 procent Design" 2006.
Vill jag aldrig mera se: Leopardmöntrat.
Kan vara utan: Höga klackar.
Är fortfarande utan: Guldarmband.
Dold talang: Bakar ultrastora kanelbullar.
Aktuell med: Har byggt utställningen "TipTop 2007 - en balansakt i form och uttryck" i Gustavsbergs porslinsmuseum.

Bild