En del möbler, mönster och föremål verkar ha evigt liv. Under vinjetten Favoriten ska vi berätta om några av dem.
Svenskarnas intresse för design är stort. Och efterfrågan tycks okänslig för ekonomiska vindar. Det menar Andrew Duncanson, som driver butiken Modernity och just nu ställer ut 1900-tals-design på Antikmässan i Stockholm.
– Design är en del av kulturen här, på ett helt annat sätt än i mitt hemland Storbritannien, säger han.
Och intresset bara ökar. I alla åldrar och kundgrupper. Speciellt skandinavisk formgivning. Danmarks Arne Jacobsen är svår att ta sig förbi. Hans 50-talsstolar uppfyller alla villkor för begreppet klassiker.
– Det underlättar om en känd formgivare ligger bakom. Arne Jacobsens framgångar byggde mycket på hans rykte som arkitekt. Och förstås, den för tiden nyskapande formen, säger Andrew Duncanson.
Att vara nyskapande i form och materialval är kanske det viktigaste – och svåraste. Den vägen kan även ett samtida föremål nå klassikerstatus. Som svensken Jonas Bohlins stol ”Concrete chair” i stål och betong, från 1981.
– Den är omöjlig att sitta bekvämt i, men har en slående form och ett förvånande materialval, konstaterar Andrew Duncanson.
Det vi kallar modern design omfattar flera tidsepoker. Grunden är Bauhausskolan i Tyskland vid början av förra seklet.
– Bauhaus är modernismens vagga. De arbetade i en modern stil och använde material som tidigare inte varit tänkbara i möbelsammanhang. Som stålrör och ”Eisengarn”, ett starkt kanvastyg.
I Sverige fanns vid den tiden Bruno Mathsson, vars organiskt formade möbler i böjträ var revolutionerande. I Finland arbetade Alvar Aalto i en liknande stil. Båda är än i dag tunga namn, vars möbler och föremål lever vidare som eftertraktade antikviteter, och även nytillverkas i stora upplagor.
För finsmakare och samlare räknas bara originalföremålen. Men för den som söker designen går det lika bra, eller bättre, med nytillverkat. Och är man bara är på jakt efter en viss ”look”, duger det kanske med en av de tusentals snarlika kopior, eller rena piratkopior, som klassikerna ständigt ger upphov till.