Bostad

”Jag gillar ljuset och utsikten mot Södermalm”

Vitt, grått, svart, natur, inga färgstarka accenter. ­Möbelformgivaren Emma ­Olbers vänder sig till dem som går sina egna vägar i designsvängen.

Vid Hammarby kaj, ett stenkast från stadsdelen Södermalm och all livlig kommers, lever Emma Olbers halvt om halvt storstadsliv i en hemtrevlig lägenhet på 78 kvadratmeter. Här har familjen bott sedan 2008. Ingen hade någon direkt anknytning till området, undantaget en och annan promenad utmed kajen.

Hörnlägenheten var i toppskick och ligger högst upp i fastigheten med en kvadratisk balkong i nordväst, avsedd för lata dagar.

– Jag gillar ljuset, utsikten mot Södermalm med Sofia kyrka i fonden, och gläds åt att bostaden har minimal insyn, säger Emma Olbers.

Trots att lägenheten var nyproducerad kom Emma på en rad lösningar för att få till den som hon ville. Är man möbelformgivare vet man var skåpet ska stå, och vill gärna planera själv. Ekparketten som egentligen var ekfanér och alls ingen stavparkett fick ett burdust slut. Lacken slipades bort, och för att få en fin lyster målades golven med ljus linoljefärg.

– Jag ville schysta till lägenheten på olika ställen, och började där.

Där köket är i dag var planerat för en vägg. Halvtrist tyckte Emma och valde bort väggen till förmån för farmors och farfars gamla träbord, eller arbetsbord som hon kallar det.

– Då kan man utnyttja golvytorna optimalt.

Jag ser mig omkring och undrar vad hon har för stil.

– Stil? Jag har med mig saker och möbler från föräldrahemmet, från resor, blandat med nyinköpt och prototyper jag själv gjort eller fått som present. Stil … modern, blandad. En stil är något man skapar efter hand. Hemmet förändras i takt med livet.

Fast å andra sidan, Emma har alltid varit målinriktad, är galen i möbler, och lägger ner stor möda på att testa var varenda solitär gör sig bäst, men tycks ändå ha kunnat hålla sina värst strukturerade sidor i schack. 50-talsretro har aldrig lockat, men visst påverkas Emma av 60- och 70-talen när hon bläddrar i inredningsmagasin, men inte mer än så.

– Jag går mina egna vägar.

Färgskalan går i vitt, grått, svart och natur. Olika träslag ger en varm och harmonisk känsla: ek, furu, björk, körsbär, blandat med rostfritt, skinn och svartlackat.

– Sofforna är slitna, inte patinerade, betonar hon. De ger en lugn och varm känsla, och är solklara i vardagsrummets myshörna.

Sovrummet är litet och trivsamt. Färgskalan, vitt och natur, återkommer och harmonierar med kök och vardagsrum. Vägg i vägg med sovrummet har småkillarna sitt rum. I köket har de sin lyxplats vid fönstret där de sitter och ritar med balkongen och Södermalm som utsikt. På balkongen står två fladdermusfåtöljer. Just denna dag blåser det vårsnålt.

– Stolarna hittade jag i en container. Det var ingen match att klä dem. Man behöver inte krångla till det.

– Vad jag drömmer om? En trissjolle. Jodå, jag surfar på blocket.

Hemma hos Emma Olbers

Ålder: 39 år.

Familj: Man och två småkillar, Fab­be, 7, och Julle, 5.

Gör: Möbeldesigner, frilansar åt Asplund och Ire Möbel.

Material: Alla som slits snyggt.

Kuriosa: Ska lära mig att köra traktor med slagslåtter.

Bästa inredningstips: Möblera efter hur du använder utrymmet. Se till att du får några sköna ställen att sitta och njuta på.

Värsta formen: Hastverk.

Trivs med: Frukost på kafé.

Bor: Bostadsrätt, tre rum och kök.

Var: Hammarby sjöstad, Stockholm.

Framtiden: Antingen bor vi kvar här, eller flyttar till något större på Södermalm.