Hej och god morgon!

Veckans ord stavas j-u-l-u-p-p-e-h-å-l-l.

Det var när jag såg den första julstjärnan på himlen, fast i en butik för att säga som det var, som den här taniga historien gjorde sig påmind. Är det före eller efter? Klapparna ligger där de ska, så något har hänt med trädet. Vad vet man.

 Allting är annorlunda på något sätt. Om det inte vore så att jag hakat upp mig på det jäkla julträdet, som redan fått sig någon typ av omgång. Och med det menar jag att det sett sina bästa dagar, vilka det nu var. När jag tänker efter kanske granen redan har varit med om plundringen.

Vad vet man.

Snett och vint är det i alla fall.

Det finns något mer jag lägger märke till på den här bilden, och som, hoppsan, faller mig i smaken direkt: det svarta golvet. Så himla snyggt. Och den öppna spisen, vem skulle tacka nej till den skönheten.

Anledningen till att jag redan börjar yra om jultraditioner, ditten och datten, är för att jag alltid är ute i sista sekunden, och nu talar vi om all min vakna tid.

En gång rusade jag in på det Fina Varuhuset tolv minuter före stängningsdags, på självaste julafton. Jag kom på mig själv med att överraska svägerskan, Madame C, med en blomsterkvast. Innan jag visste ordet av, och innan jag hann stänga ytterdörren till brodern, svägerskan och de små, satte katteländet klorna i blomstren.

Så kan det också gå.

Nu går jag omkring, runt, runt, och lurar på om jag ska lägga några hundringar på en julgran, året till ära, och så där i all enkelhet. Ni ser hur lätt man kan göra det för sig. Några julgranskulor, en stjärna på topp. Den där strumpan och jag har aldrig kommit överens.
Klappat och klart.

Julgransfötter är helt ute, bara så att ni vet.

Nu är det patinerade krukor som gäller. Himmel, det går trender i allt. Julgransbelysningen är borta med vinden, och doften av nygrillad skinka gick upp i rök redan förra året, åtminstone hemma hos mig.

Någon raskar över isen.