Hej och God morgon på er!

Veckans ord stavas g-r-ö-n-g-ö-l-i-n-g.

Dörren till skafferiet står på glänt. Ingenting har hänt. Samma röra. Nu har till och med en MS Shoeshine hittat hem. Hi there, nice seeing you.

 Tänk om man skulle vara med på noterna och ta ett rejält städtag, rent av vara några portioner produktiv. I det ingår också ordet SLÄNGA.

Tänk om.

Hux flux och hokus pokus.

Vad vet man.

Idéerna duggar tätt. Sedan infaller ett uppehåll, som på beställning.

Vardagsklassikerna skulle kunna hoppa över från skafferiet till ett av köksskåpen på ingen tid alls. Vad händer? Det uppstår en välbehövlig lucka, som snabbt någon annan pryl lägger beslag på. Luckan BEHÖVER nödvändigtvis inte fyllas med något annat, det är bara en nedärvd, fix idé, eller hur nu saker och ting hänger ihop.

Skafferiet i mitt kök är inte ärtgrönt. Det är vitt, tack och lov. Jag kikar in, så där på måfå, och ser en ståtlig kanna med svulstig hals.

 Jaså, jaha, står du här. Vilken kass placering, mörkt och eländigt. Även om varje decennium har sitt material och formspråk försvarar det ingenting av röran. Det-finns-inget-försvar.

Om man skulle försöka sig på en makeover. Kökshanddukarna skulle bara må bra av att leva ett liv tillsammans, och att lägga linnet på hyllan har ingen dött av, mig veterligen. I skafferiet hör müsli och andra torra varor hemma, men hur kul är det. Jag betar av hylla för hylla, på löpande band, det friskar i, och där slank en dassigt rosa skål i soporna. Oj, oj.

På hyllan längst ner ligger tre julstjärnor. Vi är snart där. Och jag vet inte varför allt stannar upp när jag fått upp gnistan. Eftersom det ständigt ska in nya lyx-i-kubik-prylar i skafferiet, måste diskberget jag medvetet åstadkommit in i maskinen och få sig ett par omgångar.

Tålamodet sjunger på sista versen.

Midnatt råder.

Tjingeling!