Den bergiga tomten, brant som en skidbacke, avskräckte först.
Men när arkitekten Rahel Belatchew och hennes man David Lerdell kom tillbaka till nästa visning hade de tänkt om. Priset som låg rejält under motsvarande tomtstorlekar i närheten i det gamla sommarstugeområdet fick dem att slå till.
Den kraftigt kuperade tomten har i stor mån styrt utformningen. Rahel beskriver huset som ett fotavtryck på berget, men ett litet sådant eftersom de ville undvika onödig sprängning.
Huset, en kub klädd i liggande lärkpanel, placerades så högt upp som möjligt för att komma åt ljuset och utsikten. Den gamla sommarstugan högst upp på berget fick vara kvar och används nu som kontor.
Nedervåningen vänder sig mot norr och därför har sovrummen lagts här. Här finns tre rum att använda som sov-, gäst- eller arbetsrum. Dottern Daphne fanns inte när de ritade huset och därför är hennes rum fortfarande under uppbyggnad.
Rummen är kompakta men känns inte för små eftersom taket är höjt till 2,70 meter. Och den mörka gången i mitten är borttrollad. En ljusvägg bakom mjölkvitt plexiglas mellan badrum och gång lyser upp tack vare en rörelsevakt varje gång någon passerar.
Andra lösningar som gör att husets 130 kvadratmetrar känns större är skjutdörrar med höjd ända upp till taket i badrummet, och att det är möjligt att röra sig runt genom alla rummen på bottenvåningen.
– Sedan lät vi bli att fylla igen den spränggrop som blev bakom huset. Det har gjort att vi kunnat integrera berget och ge ytterligare rymdkänsla åt nedervåningen. Kvällsbaden blir läckra eftersom vi belyser berget utanför badrumsfönstret.
När de ritade huset hade den stora debatten om växthuseffekten ännu inte dragit i gång.
Men Rahel hade ekologiska tankar och David tyckte att berget var en viktig del av platsen och därför bestämde de sig för bergvärme.
Kalkylen för att bergvärmen skulle återbetala sig var dock inte självklar. Men att räntorna sedan gått ner och elpriset upp gjorde att extrakostnaden på cirka 100 000 kronor år 2002 snabbt betalade sig.Med bergvärmen behöver huset bara eluppvärmas cirka 10 procent av tiden.Att de sedan har lagt värmen i golvet gör att de slipper radiatorer.
Om nedervåningen är kompakt och effektiv så är ovanvåningen dess kontrast. Här är takhöjden 3,5 meter och allt – utom gästtoaletten – är i ett enda samband.
Köket är som ett extra rum i rummet. Det är både slutet och öppet tack vare dörröppningar åt sidorna, ett lägre tak och överskåp som blir en väggyta ovanpå barskåpsdelen ut mot matbord och vardagsrum.
Allt inne i köket är integrerat, gömt bakom vita luckor med infrästa handtag specialgjorda av snickare. Ett utseende som i dag går att köpa direkt från kökstillverkare men som inte fanns då.
Mot gatan i norr är fönstret liggande långsmalt och på en höjd anpassad efter Rahels och Davids egna längder så att de ser ner mot gatan när de står upp, men upp mot skogen och himlen när de sitter. En liten balkong med ett smäckert tak som ger känslan av ett slags predikstol ut mot gatan ger möjlighet att vädra.
Åt söder är hela väggen glasad. När skjutdörren dras undan blir den stora träverandan – som i sig är nästan lika stor som vardagsrummet – till en del av rummet.Det är rent och avskalat. Länge fick fönstren med sina omsorgsfulla placeringar vara husets enda tavelutsmyckning. All förvaring är samlad på vägg.
– Vi ville koncentrera röran. Här får det vara en explosion i färger, säger Rahel. Annars hålls allt i svart eller vitt med den mörklila gästtoaletten som enda undantag på ovanvåningen.
– Den stora öppna ytan kan lätt bli rörig. Det syns direkt om det ligger saker framme. Det är bra för det hjälper en att hålla ordning, tvingar en att städa, säger Rahel.
Femåriga dottern Daphne har fått sin del av förvaringsväggen men har till uppgift att städa undan efter sig varje dag. Leksakerna står prydligt uppradade.
Hon skakar lätt på huvudet åt frågan om det är roligt att städa.
Huset byggdes före det trådlösa internets utbyggnad. Så alla kablar för nät och ljud är dragna i stommen.På gästtoaletten får du alltid sällskap av P 1. En radio går på när ljusströmbrytaren slås på.
– Huset är sparsmakat och stramt. Men lever ändå och har ändrats lite efter hand, som med Daphnes rum, säger David.
Nu jobbar Rahel och David med tomten. När de bara var två var verandan den tomt de använde. Men Daphnes nyfikenhet har fått dem att klättra vidare upp på berget. Men först efter att ett säkerhetsstängsel satts upp vid bergskanten.