Hon är en av 213 lyckliga ägare av en kolonilott nära Stockholms puls men ändå med känslan av att vara långt borta från storstaden. Hon har lagt ned själ och hjärta i trädgården sedan hon köpte lotten för åtta år sedan. Att hon blev entusiastisk trädgårdsmänniska är egentligen mot alla odds eftersom hon som barn avskydde arbetet på föräldrarnas tomt på 8.000 kvadratmeter.

– Jag visste inte vad ett koloni­område var förrän jag besökte ett med en väninna och upptäckte det här lilla formatet. Det passar mig.

Tomten har nu blivit synnerligen omväxlande och välutnyttjad med grönsaksland, fruktträd, bärbuskar, gräsmatta, gångar, uteplats och pergola skuggad av klematis.

– Klematis är en favorit. Jag har minst 30 i olika färger och med olika blomningstid. När min kaprifol dog efter en hård vinter planterade jag ännu en klematis och lät den dölja kaprifolen, säger Eva.

Hon började med grönsaksland i tårtbitsform runt den japanska dvärg­pilen men odlar nu i cirklar. I den smala, slingrande grusgången ligger betongplattor med rabarbermönster som Eva gjutit. Från en liten damm hörs ett rogivande porlande. Växter med vackert bladverk är lika viktiga som blommorna i mest lila nyanser och vitt. Häcken är grön och tät.

– Jag arbetar säkert flera timmar varje dag i trädgården. Det finns alltid något som ska planteras och ogräs som ska bort. Men det är ren lycka, jag njuter här och nu.

Hon unnar sig en kopp kaffe i solen, lite prat med grannarna och att fördjupa sig i ett korsord.

– Jag har fått så fina vänner här. Det är socialt och mysigt med öppenheten och att vi hjälps åt att hålla koll på grannar som är gamla och sjuka.

Att ha kolonilott är ett speciellt sätt att leva. Varje år är det syn då förenings­representanter går runt och kontrollerar att ingen misskött sin trädgård. Eva lär knappast drabbas av bannor. Inte ett ogräs går att upptäcka och gräskanterna är perfekta.

– Jag tycker om fina kanter och klipper dem med sax, säger Eva lite ursäktande.

Andra regler att rätta sig efter är att alla måste ha kompostlåda, odla giftfritt, ha fem fruktträd och hålla häcken max 110 centimeter hög för att besökare ska kunna se in i trädgården.

– Det får inte bara vara gräsmatta. Koloniområdet ska inte vara ett fritidshusområde. Från början skapades området för fattigt folk som där kunde odla potatis och grönsaker.

Till reglerna hör också att man inte får bo i stugan året runt. Vatten är påkopplat sex månader. Eva utnyttjar all tid hon får vara i stugan och följer årstidernas växlingar.

– Det går inte att låta bli att älska det här, säger Eva Erbin.