Arkitekturen på det faluröda punkthuset ett stenkast från Slussen ger en aning om att det är byggt någon gång på fyrtiotalet.
Här, på tredje våningen i sjuvåningshuset, har Matilda bott i fyra år. Den dagen hon bestämde sig för lägenheten hade hon tillsammans med familjen tittat på totalt fjorton objekt – samma dag.
– Det var en organiserad dag, säger hon. Skälen till att valet föll på den här sidan om stan var flera: det är nära till natur och vatten, huset ligger på en höjd, och jag tar mig till Slussen med cykeln på femton minuter.
Drygt en miljon fick hon betala för kalaset.
– Buden drog i väg, så det gällde att ha koll på budgeten.
I småländska Hillerstorp där Matilda har sina rötter skulle det priset vara en kosmisk summa.
Hon bjuder på finfrukost, framdukad på bordet som har sin självklara plats vid fönstret.
– Bordet är lägenhetens akilleshäl, säger Matilda, och syftar på det kombinerade mat- och arbetsbordet. Det skulle må bra av en större yta. Matilda har slipat och donat, så att skivan fått en härlig touche av vintage. Bockarna har hon målat vita. De fyra stapelbara stolarna i massiv ask, ”Excelsa”, är egen kollektion. Inspirationen har hon hämtat från zenfilosofins tankar om ljus, rymd och balans.
Att skapa stolen var ett sjå, Matilda slet som ett djur med att hitta de rätta vinklarna.
– Ändå, varje gång jag ser stolen påminns jag om att det kom något gott ur den tiden.
Inredningen är skandinavisk: enkel, stilren, dov. Det får inte kännas rörigt och plottrigt, men gärna ha inslag av någon designklassiker. Antika ljusstakar kan förstås vara en alert detalj.
De två väl tilltagna fönstren gör att boytan verkar större än den är.
För att få ytterligare ljus och rymd lyfte Matilda bort köksdörren. Köket är sparsmakat.
– Arbetsbänkarna i betong har en hel del skavanker och ärr, men det tilltalar mitt sinne. När det däremot kommer till att skapa möbler är jag perfektionist.
En djup diskho är A och O för Matilda som tillbringar mycket tid i köket, och älskar att ställa till fester. Däremot är hon urusel på att fixa matlådor, och köper aldrig färdiglagat.
I tre år levde hon med orangerött klinker i kök och hall, sedan fick hon nog. Nu har klinkern bytts ut mot vitoljade, borstade och lutade furuplankor.
Vid ena väggen står ett lågt förvaringsskåp. Ovanpå står teven som sällan eller aldrig är påslagen. Intill kikar förvaringslådan ”Kanin” fram med sina två öron i naturläder, tänkta som handtag.
För att spara golvyta har Matilda byggt ett sovloft. Stegen dit sitter på väggen, och avståndet mellan säng och tak är tillräckligt stort för att inte ge intryck av sovkupé.
I första vändan har Matilda lagt krut på rummet och köket.
– Nu står hallen på tur.