Eva Johansson har näsa för prylar. Ganska enkelt.
Sval minimalism är inte vad Evas hjärta i första hand klappar för, även om hon medger att det kan ha sin tjusning, men säger å andra sidan att det kan kännas ängsligt.
Från tjugofem kvadratmeter till fyrtiofem i samma bostadsrättsförening. Den större lägenheten var i fint skick, undantaget väggarna i vardagsrummet: en gul tapet med jättelika hästar.
– Mönstret var i värsta laget, även om det inte var prio ett att tapetsera om. Slit- och slängmentaliteten är inte min grej, säger hon.
Furugolvet var halvdant, men det slipade Eva, och i dag är det riktigt hyfsat.
– Några repor är inte hela världen, det tillhör sliten charm.
Köksbordet har sin naturliga plats vid fönstret. Utsikten mot gården och den för dagen blå himlen ger lägenheten ett naturligt mervärde. Stormönstrade sommargardiner från ett svunnet 60-tal ramar in fönstret och visar decenniets glada sida.
En tidigare hyresgäst tyckte att de sneda köksskåpen hade gjort sitt, så de är borta. Ikea basic fick ersätta den gamla tiden. Den avokadogröna gasspisen är okej, tycker Eva som gillar att baka och laga mat. I det som sannolikt en gång varit ett skafferi står hela och delar av serviser, koppar och fat. Det är mycket mönster och färg. Mitt i står ett nyponrött plastfat tillsammans med en skål, ”Berså”, designad Stig Lindberg.
– Det här är min stil, varm och pockande. Man behöver inte blanda hej vilt, man kan mycket väl låta en färg utgöra en referens. Allting behöver heller inte vara tipptopp, men visst är det ett lyft när man är på något loppis och hittar en och annan godbit, även om man har prylar upp över öronen.
I vardagsrummet är egentligen platteven den enda felande länken.
– Här är den verkligen en udda fågel.
Soffan och plåtskåpet är moderna möbler, men smälter in i den gamla estetiken.
Prydnadssaker finns det tillräckligt av, men det finns ständigt något Eva är beredd att lägga några extra tior på, som det där lilla extra.
Mest iögonfallande är den orange och turkosa glassamlingen som leker tittut med varandra. Små och större robotar samsas med ryska dockor och ugglor, liksom högar av udda textilier.
Fondväggen i vardagsrummet, en dov 50-talstapet, skulle Eva vilja utnyttja maximalt med ytterligare en och annan hylla, men säger att det inte skulle fungera, att tapeten är för brokig.
– Självklart finns det saker jag skulle behöva fixa till, men man får passa sig så att man inte går på med för hårda nypor. Då riskerar man att lägenheten förlorar sin prägel.