En trappa upp i ett gult tvåvåningshus på Södermalm ligger den andra hallen: rummet ingen missar för att det är en passage när man ska ta sig från lägenhetens ena ände till den andra. Man kan också uppfatta ytan som en förlängning av hallen. Soffan är ”mellanrummets” magnet och Linas och dvärgtaxen Harrys favoritmöbel.

– Rummet är lägenhetens knutpunkt för möten och arbete, men också en plats där gäster står och hänger eller rör sig kors och tvärs innan festen börjar, säger Lina Nordqvist.

Golvet har Lina målat vitt.

– Den vita färgen lyfter fram golvet och ger en illusion om att ytan är större än vad den är.

Under de vitmålade bräderna ligger äldre virke av god kvalitet. Tanken är att Lina så småningom ska ta sig an det.

Till mellanrummet söker sig Lina också för att bara vara. Under de fyra år hon bott i lägenheten har den genomgått ständiga förändringar.

Hon flyttar runt några spontanköpta växter, sällan särskilt genomtänkt, men resultatet blir ofta över förväntan.

– Hemmet förändras beroende på vad jag arbetar med. Just nu har jag avslutat två reklamfilmer och planerar för Milanomässan.

Trots att Lina har gjort möbler för Designhouse är det ingenting hon väljer att vidlyftigt exponera i sitt eget hem.

Mellanrummet är relativt spartanskt inrett: soffan, ett gammalt slagbord och några mindre installationer.

– Jag förespråkar rediga saker och är emot att lägga pengar på inredning som bara har som uppgift att försköna. Anna Kraitz soffa Mama Look står däremot på önskelistan. Jag gillar hennes formspråk. Möbler ska generera livskvalitet.

I bakgrunden hörs bekanta toner från jazzvärlden.

– Miles Davis går hela tiden.