En gång var det här ett fristående hus med köksträdgård i utkanten av Milano, nästan på landet. I dag har huset där Barnaba Fornasetti växte upp blivit en del av universitetskvarteren vid Politecnico nästan mitt inne i staden.

Ändå är trädgården och labyrinten av rum en stilla oas i den norditalienska storstadens gyttrigt asfalterade stadslandskap. Innanför porten mot gatan väntar aprikoser, agaver, lavendel, rosor och en pryd staty. Dörrarna står på vid gavel mot ett helt vitt kök dekorerat med fjärilar och tidningsklipp som täcker golv, bord och stolar.

– Minimalism är inte min stil, jag trivs inte i tomma inredningar, jag måste ha stimulans. Det måste finnas ting som ger liv åt alla ytor, oavsett om det är blommor eller möbler eller prylar.

– Dekoration är helt oumbärligt för den moderna människan. Den skänker levnadsglädje, sätter färg på livet, avdramatiserar vardagen.

Barnaba stryker sitt bockskägg och hämtar en flaska vitt vin. Det ljusa spatiösa köket har han själv gjort, men i övrigt är det mesta av inredningen hans far Piero Fornasettis verk. Fornasetti var Italiens främste grafiker under nittonhundratalets mitt. Men han nöjde sig inte med formge böcker och skissa affischer, han ville fylla världens alla ytor med dekorativa bilder.

Mellan fyrtio- och sextiotalet skapade Piero Fornasetti mer än 3 000 objekt som förenar konst och hantverk, original och kopior, verkliga och virtuella iscensättningar. Mest känd är han för sina hundratals variationer på ett 1800-talsporträtt av operasångerskan Lina Cavalieri. I dag förvaltar och utvecklar sonen Barnaba arvet från fadern.

Mycket av den lätt melankoliska och surrealistiska stämningen från objekten går igen i inredningen till Fornasettis hem. Vid väggen i salongen står ett skåp med biedermeierglas i starka färger. I soffan en kudde med gyllengul solgubbe. Ett skåp är helt täckt med en svart-vit antik stadsvy från Jerusalem. Det är en minutiöst utförd inredning, nästan som en tatuering av rummens alla föremål. Bilder och grafik lever sitt eget liv, kryper innanför skåpluckorna, omfamnar ben och stolsryggar.

Precis före sin död för ett kvarts sekel sedan hade Piero Fornasettis dekorerade objekt börjat dyka upp på auktionshusen, och i dag får Barnaba höra att faderns grafik och design är modernare än någonsin.

– Det är ju tvärtom, det är samtiden som har kommit i kapp Fornasetti. Moderniteten står oss upp i halsen. Visst är det bra med ting som gör vardagen lättare, men det är frustrerande när vi blir offer för tekniken.