Johan Lindau är född in i designvärlden. Hans pappa Börge blev internationellt känd redan på 1960-talet för sina produkter för Lammhults möbler, Orrefors och Zero. Tvekade Johan aldrig att gå i pappas fotspår?

– Nej. Jag tyckte om att se vilken respekt han åtnjöt när jag som liten var med honom på olika mässor. Jag drömde tidigt om att det skulle stå ”Design Johan Lindau” på olika produkter som skulle finnas med i blanka tidskrifter.

Redan när Johan var liten lärde pappa Börge honom att stå för det han tyckte, att resonera sig fram. Han sade: ”Okej, Johan, en idé är aldrig bättre än resultatet av den.”

– Egentligen vill man ha en bekräftelse på att man har en briljant idé, men när man får det slappnar man av, och så kanske den inte blir gjord. Pappa var en ”doer”. Han lärde mig argumentera och genomföra det jag verkligen trodde på.

Johan Lindau har gått den praktiska vägen. Under flera år jobbade han som ritslav åt pappa, som sedan skickade ut honom som praktikant i stål- och träindustrin för att han skulle få uppleva verkligheten på industrigolvet.

– Jag lärde mig hela ledet. Mycket av våra innovativa lösningar har varit möjliga tack vare det. När de säger ”det går inte” så kan jag säga ”jo, det gör det.” Jag har lärt mig att tänka hela processen.

Vad är viktigast för honom och Blå Station, form eller funktion?

– Design är inte ett självändamål för att göra människor glada. Utan funktion är det en onödig grej. Design follows function, som det heter.

Blå Station har en mycket seriös miljöprofil som man sammanfattat i sju punkter. En av dem är ”Etik och moral”, som bland annat handlar om hur en produkt är tillverkad.

– Ta en lampa för 129 kronor. Den består av en fot, en stång, en led, en skärm, en lampa och kablar och 25 procents moms – hur fan kan man sälja det för 129 kronor? Vilka fingrar har man sett igenom då?

– För mig är det blodigt allvar, varje produkt vi gör är en möjlighet att påverka och förändra.

Blå Station startade 1986. De första åren var pappa Börge Lindau både vd och ensam designer; Johan och hans syster Mimmi delade på resten av ansvaret. Johan Lindau har sett många inom trä- och möbelindustrin som haft svårt att lämna över till nästa generation. 75-åriga företagsledare som inte släpper taget utan vill vara med in i minsta detalj.

– När sedan sonen eller dottern tar över är de i 50-årsåldern och har inte lärt sig att tänka själva, utan försöker driva företaget som pappa skulle ha gjort. Min farsa var verkligen en förebild i att släppa taget. Han gjorde ingen grej av det. Jag var vd i ett år utan att ens veta om det, 30 år gammal.