Bodil Karlsson bodde i en lägenhet på Gärdet. Yngve Håkansson i en lägenhet i Sickla. Inte särskilt smart. Avståndet gjorde att de levde ett hattigt liv, och då, 2007, hade de bestämt sig för att flytta ihop.
Men var? Bodil hade ingen relation till trakterna kring Lillängen i Nacka. Yngve däremot hade en gång arbetat som brevbärare i området och gått omkring och smådrömt om att en dag göra ett husklipp just där. I den vevan såldes en rad hus i området. Bodil och Yngve hängde på låset och lyckades köpa i rättan tid. I första hand föll de för den lummiga trädgården och natursköna Nackareservatet som ligger på gångavstånd.
– Visst var husaffären lite pirrig, men vi kunde inte motstå den orörda interiören, värmen i väggarna och husets 130 kvadratmeter fördelat på två plan. Jag insåg direkt att det ena rummet skulle fungera perfekt som arbetsrum för mina textilier. Det andra rummet var som gjort för Yngves bok- och musikintressen. Vad vi har för stil? Alla och ingen, säger Bodil.
Fast egentligen är det en sanning med modifikation. Bodil tycker om när det sprakar av färg och det får gärna vara på gränsen till vulgärt, då är det ofta som bäst. Passionen för etniskt konsthantverk lyser igenom i samtliga rum.
Både Bodil och Yngve är särskilt förtjusta i köket, även om de tycker att ljusinsläppet är i minsta laget. Bodil stegar snabbt upp det till tio kvadratmeter. De flesta inventarier valde de att bevara. Köksluckorna i faner är från den gamla tiden, men väggarna har de målat vita. Och golvet, en hopplöst sliten kork och plast, åkte ut till förmån för ett rutigt golv som Bodil målat grått och vitt.
– Jag är väldigt förtjust i det lilla köket, även om det kan kännas trångt. Å andra sidan kan man konversera med gästerna.
Den grå kökssoffan är Bodils favoritmöbel, den är prismässigt hennes bästa klipp.
Rummen på övervåningen är små och trivsamma, som lådor ungefär. På väggarna hänger klatschiga textilier för att skapa rumslighet. Allrummet var svårast att möblera, och inte blev det lättare när tjockteven åkte ut till förmån för en platteve.
– Den var som en gigantisk kloss, och vi undrade vad vi hade gjort. Nu börjar vi vänja oss vid åbäket.
Bodil älskar prylar, som finsamlingen i det gamla medicinskåpet.
– Det är kul att unna sig saker, men nu är det fullt, och jag har tillfälligt köpstopp.
De två vita sofforna ramar in allrummet tillsammans med delar av Yngves böcker och plattor. Vägg i vägg med allrummet ligger sovrummet. Ovanför sängen hänger en batikfärgad sänghimmel från Mauretanien.
– Innan jag hängde upp den skira väven var det här bara ett fyrkantigt rum. Nu känns det som om att ligga under ett träd, lite meditativt så där. Jag har inte ens brytt mig om att fålla väven. Allting behöver inte vara så himla heligt.
Utanför fönstret är den övergivna trädgården på väg in i en ny årstid.
– Saknar vi pulsen är det bara att ta Saltsjöbanan till Slussen. Resan tar tolv minuter.