Smälta in eller sticka ut? Frågan fick ett snabbt svar när Niels Hofman-Bang och Anne Scheffer Leander skulle bygga till. Den branta bergstomten omöjliggjorde en förlängning av den gamla 1700-talssmedjan. Och dessutom bestämde sig familjen för att de hellre ville ha ett modernt, nutida tillägg.
När Niels flyttade in i sommarstugeområdet i Saltsjö-Boo i början av 1990-talet var smedjan, som från början hörde till den pampiga grannen Gustavsviks gård, rejält sliten. Det fanns ingen toalett och i trädgården låg slaggprodukter från smedjan synliga. Det ursprungliga huset har Niels och Anne renoverat på egen hand över tid. Det är charmigt på bara det vis som ett 1700-talshus med nära meterdjupa fönsternischer, glasveranda och prångig trappa kan vara. Men i takt med att barnen växte upp blev huset lite väl trångt.
– Vi har barn från var sitt äktenskap som vi ville skulle ha sitt eget rum när de bor hos oss. Tack vare att vi byggde ut har vi kunnat ge dem det, säger Niels.
Att bygga till ett äldre hus kan göras på två sätt: antingen förlänger man i befintlig stil eller så adderar man något i en modern, nutida stil. När arkitekten Sanna Hederus på Kod arkitekter anlitades fick hon ett kvickt svar.
– Niels och Anne var otroligt modiga beställare. De bestämde direkt att de skulle ha något nutida, säger Sanna Hederus.
Tomten är bergig och brant. Sanna såg att det var uppe på en platå ovanför smedjan som Anne tillbringade mycket av sin tid när hon var ute i trädgården. Det var platån som måste lyftas fram och det var här tillbyggnaden skulle mynna ut i en terrass.
Tillsammans mejslade de fram de viktigaste kodorden för tillbyggnaden och dess sov-, bad- och vardagsrum: berget och rörelsen samt genomsiktlighet och minimalism.
Berget på tomten var viktigt. En del fick sprängas bort men annars kilades huset in på tomten för att utnyttja och lyfta fram närheten till berget.
– Det Sanna föreslog stämde så väl överens med våra tankar. Att det skulle vara något nytt och modernt, säger Anne.
En annan viktig tanke med tillbyggnaden var att man skulle kunna röra sig runt inne i det sammanbyggda huset. Det gör man antingen genom övervåningen från det gamla huset eller genom en smal trappa från köket.
– Två vägar är bra, då kan man välja. Om barnen till exempel sitter och tittar på teve är den ena vägen spärrad och man kan ta den andra, säger Niels.
I den smala trappan är mötet mellan gammalt och nytt extra tydligt. Rå betong utgör ena väggen som möter när man ska ta klivet upp i tillbyggnadens vardagsrum.
Tillbyggnaden ger fin genomsiktlighet; var man än är kan man alltid blicka ut genom något fönster. Finaste sikten har man rakt genom huskroppen från terrassen – genom vardagsrum, hallen med himmelsljus från lanterninerna och genom sovrummet – till den andra uteplatsen.
– Men bäst är det stora fönstret i vardagsrummet. Utsikten härifrån är som en stor tavla, säger Anne.
När huset i mörka tider är upplyst syns öppenheten och riktningarna i huset tydligt.
– Det händer att jag ställer mig på tomten på kvällen och bara njuter, säger Anne.
Ytterligare en tanke var att tillbyggnaden skulle vara minimalistisk. Detaljerna skulle vara enkla: Inga foder kring de stora fönstren. Egentligen hade de tänkt att klara sig utan golvlister också, men här klickade samarbetet med byggfirman så det fick bli så smala och rena lister som möjligt i stället.
Material och färger skulle vara få: Invändigt är taket och de släta gipsväggarna vitmålade, och på vardagsrummets golv ligger ölandskalksten som möter gråmålade smala furuplankor ovanför trappavsatsen upp mot sovrummet.
Utvändigt är både väggar och tak klädda i zinkplåt. Plåten är smäckert lagd av samma firma som gjorde plåtarbetet på nya Moderna museet. Den smyger runt hörnen utan stora utsprång. Bara ändarna på huset har fått vitmålad liggande träpanel.
Med tillbyggnaden har huset mer eller mindre fått en åldersuppdelning. Den gamla delen har blivit barnens medan föräldrarna intagit tillbyggnaden med sovrum, eget badrum och vardagsrum.
– Men vi äter alltid middag här tillsammans. Fast köket i den gamla delen är ändå husets hjärta där vi äter frukost och lunch, säger Anne.
I vardagsrummet är det öppenhet som gäller. Hängande taklampa valdes bort för att man skulle kunna ha fester med dans. Så mycket dans har det inte blivit men väl stora middagar, 26 personer som mest har fått sittplats...
Bygget av det nya huset – som har några år på nacken – gick fort. De hade tur med vädret: inga långvariga regn som kunde ha försenat. Arbetena startade i februari och var klara i mitten av sommaren. De pågick medan familjen bodde kvar i den gamla delen.
– Vi firade min födelsedag med champagne i köket samtidigt som byggarna gick igenom den metertjocka väggen och band ihop husen. Det var häftigt och ”scary” på samma gång. När de gamla stenbumlingarna med mossa blev synliga i väggen tänkte jag ”Hjälp vad har vi gjort?”, säger Anne.
– Här bakom var det Jerusalems förstöring när vi gick igenom.
Att en drastisk tillbyggnad kan uppröra omgivningen var Niels och Anne väl medvetna om. De gick runt med en modell av huset bland grannarna men mötte bara positiva reaktioner. Däremot har det funnits invändningar från passerande. Det går ett promenadstråk nedanför tomten. Och att kika på och bedöma hus är en populär aktivitet.
– Det hörs väldigt bra hit. ”Hur i helvete fick de tillstånd” har jag hört folk säga, säger Niels.
– Det upprör ju folk när man bygger och det är oreda. Därför vinnlade vi oss om att snabbt få trädgården i ordning, säger Anne.
De anlitade en trädgårdsmästare, Karin Eliasson, som skissade på att fortsätta lyfta fram den steniga karaktären på tomten med flera nivåer och flera sittplatser. Sedan har Anne legat på knä och fullföljt skissen. Trots att vi är på besök under fel årstid kan man ana den lummiga sommarträdgården.
Trädgården andas samma enkelhet och minimalism som huset. Träverandor, jämtländsk skiffer och öländsk kalksten är materialen. Fast det var tänkt ett växthus också, en smal glasvägg för att skärma av uteplatsen. Men den blev inte av – den var allt för extrem.
– Den var alldeles för smal. Växtexperter undrade om vi skulle använda den för att ha ihjäl växterna, säger Niels.
Växthuset ska nu bli verklighet i alla fall, fast i en annan form. Nyligen gav grannarna i Gustavsviks gård familjen ett litet orangeri som ska sättas upp längre ut på tomten.