Kärleken till mat gjorde Yvonne Ingridsdotier till kolonist. På odlingslotten söder om Stockholm växer nu hundra kvadratmeter av rödbetor och persiljerot, vitlök och portlack, örter, kronärtskockor och dill. Ja, till och med druvor. Men inga blommor.
Du odlar bara det som går att äta och din lott är ett eldorado av grönsaker, örter och bär. Men varför inga blommor?
– Jodå, jag har både krasse och några rosor. De går också att äta. Men jag odlar för att få bra råvaror till att laga mat. Jag älskar att laga mat och det går inte att jämföra smak och kvalitet på de grönsaker du tar upp själv med dem du köper i affären.
Här finns ett trettio- eller till och med fyrtiotal olika grödor. Mycket rotfrukter, fyra sorters potatis och tre sorters morötter. Är det något du saknar?
– Sparris har jag inte, trots att det inte finns något så gott som nyförvälld sparris med skirat smör. Men jag har inte tillräckligt porös jord för att göra en perennrabatt. Här är det mesta styv lerjord, alldeles för kompakt för att odla sparris i.
Du arbetar heltid som undersköterska och bor inne i stan utan tillgång till bil. Hur hinner du med att sköta lotten och dessutom ta vara på skörden den ger?
– Hit åker jag kommunalt eller cyklar eller liftar med vänner och bekanta. Tre gånger i veckan är jag här. Gräver, sår, vattnar och skördar. I början av maj kör jag i gång lotten och i mitten av oktober stänger jag för säsongen. Dessbättre har jag inte så stort sömnbehov, vilket ger mig gott om tid. Men den riktigt stora tidsvinnaren är nog att jag inte har någon tv. Jag läser tidningar och lyssnar på radio i stället, och det kan jag lika bra göra här ute.
Det här med kolonilotter, är det något för moderna storstadsmänniskor eller är det bara en romantisk kvarleva från förra seklet?
– Tvärtom, det är i allra högsta grad något för stressade storstadsmänniskor. Här ute hör man knappt staden och det är som om tiden står stilla. Oro och bekymmer är som bortblåsta. Trädgårdsarbete används ju som terapi för utbrända i dag.
– Ekologisk mat, närproducerad och råvaror av hög kvalitet ligger också helt rätt i tiden. Och jag lever billigare nu än innan jag började odla. Att handla i specialbutiker kan bli väldigt dyrt.
Dina odlingar ger ganska omfattande skördar. Hur många frysar har du?
– Haha, två stycken. Men det är för att jag köper kött i stora partier. När det gäller grönsaker lärde jag mig av min mormor Elin att göra mycket inläggningar. Jag använder fortfarande hennes gamla recept, som jag anpassat lite. Sen syltar och saftar jag. Och bär går faktiskt att konservera i stället för att frysa.
– Som tur är har jag ett riktigt skafferi i lägenheten. Där är det fullt av glasburkar från golv till tak. Och jag är mycket glad åt att ha en oisolerad råvind där jag kan förvara lök och potatis och andra rotfrukter. Men det har hänt, i akuta lägen, att jag hyrt in mig hos grannarna.
Drömmer du aldrig om att ta steget fullt ut, lämna staden och skaffa riktiga odlingar?
– Jo, om jag var 20 år yngre och hade ett startkapital hade jag nog övervägt att ägna mig åt det här på heltid. Men det är tufft och kräver att man har anställda. Tills vidare får jag drömma om att utöka mina odlingar. En och en halv lott vore perfekt. Och kanske ett växthus.