Formgivaren Pernilla Jansson plockar upp vardagsföremål som hon förvränger, förskjuter och utforskar. Hon leker med lampor som hon förser med textilkablar. Det är processer som leder framåt. En glödlampa med en lång frans fick Pernilla idén till när hon gick på Konstfack.

– Det är väl en radikal dekoration? Lika radikal är lampan ”Knitted Light”, gjord av femtio meter textilkabel. Den tillverkade jag till ”Belgrade of light” i Belgrad, säger hon.

Ateljén har Pernilla i anslutning till boningshuset, mitt i skogen utanför Smedjebacken. Hit flyttade familjen 2008. Sedan kom tvillingflickorna Ester och Vega. Dagarna flyter på.

– Ofta har jag flera idéer på gång. Samtidigt kan jag inte låta bli att utforska olika material. Idén styr materialet, och det får gärna freaka ut eller dra i väg åt något oväntat håll. Mycket händer när en idé tar form: en blir två, blir fler.

En alldeles underbar familj i gjutet stengods, ”Petersons – Money Bank”, satte fart under ­Pernillas tid på Capellagården. Typiskt konsthantverk, hämtat från 60-talets råa, murriga värld.

Familjen består av pappa Sven, mamma Astrid och barnen Eva och Bo. Detaljerna drejar Pernilla för hand. Därmed blir varje familjemedlem unik.

Formspråket kretsar inte kring något specifikt decennium:

– Jag tar ofta en sväng till tippen eller någon loppis. Där hittar man 50-talsgrejer i mängder. Oj, oj.

Spegelarbeten är vi vana att se Pernilla göra, men när hon fick för sig att göra smällgröna trälistskulpturer händer det något ytterligare i hennes värld. Nu antyder Pernilla att hon har en tapet på gång. Bara antyder, fast då vet man.

Upprinnelsen till armaturerna i form av moln, ”Cloud Light”, tillkom när Pernilla upptäckte att boningshuset saknade schyst punktbelysning.

– När jag tänker efter har vi mest loppisfynd hemma. Det skulle vara kul att ha något riktigt nytt också. Ja, faktiskt.