Erika Gunnerblad rör sig och experimenterar med olika material till något alldeles eget, som när hon väljer att låta trä möta handblåst glas. Hon leker med form och uttryck.

Leken är tuff.

I oktober fick hon Design House glasstipendium för sina minneskapslar i glas och trä, en vacker kombination när man väljer ett vackert träslag: lind.

Glas var ett helt nytt material att arbeta med. Materialet är formbart och föränderligt, och hantverket är baserat på långa traditioner. Ett material man hanterar varsamt, och som har egenskaper som stämmer med mina preferenser. Det optiska glaslocket förstorar kapselns innehåll. Lägger man i en tjugokronorssedel känner man sig som en miljonär, säger Erika Gunnerblad.

Formen och utseendet på en produkt kan man alltid spika, menar Erika, men pratar vi produktutveckling ger det ofta ett mervärde att dra egenskaperna ytterligare varv.

Erika kastar sig mellan sirligt, elegant och rejäla tag. Vad som en gång var en typisk 70-talsstol i furu har hon modifierat till ett bord.

Även om jag har ett slags flyt måste tankearbetet få ta sin tid. Att bara förlita sig på inspiration ger inte genomarbetat slutresultat.

De röda kopparna i keramik påminner om äpplets enkla form, och visst kan man hämta idéer ur vardagen för att omsätta till en produkt.

Hur jag har arbetat fram formen? Jag har drejat fram den och lagt ner mycket tid på greppet och stadigheten. Det var också viktigt att få fram en specifik tjocklek för att anpassa koppen efter användningsområde.

Erika arbetar inte bara med tilltalande estetik. Hon befinner sig i en experimentell anda, och säger att skitig snömodd kan vara fantastiskt vackert:

Det gäller att inte binda sig vid en smakreferens.