Många tycker att man är en idiot som lägger ner så mycket jobb på att producera några kilo tomater. Men de har aldrig upplevt äkta tomatkärlek. Det har jag och alla andra som skördar egna solmogna frukter.

Vi tomatodlare är ständigt på jakt efter den ultimata tomatsorten. Löjligt nog har jag kommit fram till att jag gått en massa kringelkrokar på den vägen. Inget slår ju ”Gardener’s delight”, som jag odlat år ut och år in. Den har en utpräglad, klassisk tomatsmak.

Min andra stora tomatkärlek heter ”Stupice” och är tjeckisk. Den får toppoäng för smak och tuffhet. Även den mulna sommaren 2008 var den kanon. Här intill presenterar jag fler tomatsorter som jag inte vill vara utan.

Innan du själv slår till på en sort är det två saker du bör ta ställning till:

För det första: Var ska du odla tomaterna? I växthus? Ja, då kan du odla både växthussorter och frilandssorter.

Ska de i stället växa utomhus väljer du sorter som beskrivs som frilandssorter. Men om läget är skyddat och om sommaren är hyfsat varm klarar sig även växthustomater ute. Särskilt om du skyddar dem med plast, fiberväv eller varför inte gamla fönster.

För det andra: Vill du ha höga tomater eller busktomater? Höga tomater kan bli ett par meter höga och måste bindas upp. Man släpper fram en enda stam och nyper av (tjyvar) alla sidoskott. Höga sorter ger högst avkastning.

Busktomaten är 40–70 cm hög och får växa som en buske utan att tjuvas. Men ibland kan även den behöva någon form av stöd. Busktomater är ofta mer köldtåliga och trivs bra i kruka. På balkongen odlar jag därför bara busksorter. De växer i hinkar, en planta per hink. Numera finns minibusksorter, ibland kallade ampeltomater. De är bara 20–30 cm höga och odlas till exempel i ampel på balkongen.

Tomatplantor säljs i varenda trädgårdsbutik under våren. Vill du själv så dem måste du förodla dem inomhus. Här intill får du tips på hur du får härligt knubbiga och livskraftiga plantor.